Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 59 - 60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’253
man, och mr Bennet försäkrade henne snart, att han
för varje timme steg i hans aktning.
— Jag beundrar alla mina mågar, sade han.
Wickham är kanske min gunstling, men jag tror, att
jag kommer att tycka om din man fullkomligt lika
mycket som Janes.
SEXTIONDE KAPITLET.
Då Elisabet snart återvann sitt glättiga och
skämtsamma lynne, bad hon mr Darcy berätta, hur han
någonsin blivit kär i henne. — Hur det tog sin
början? sade hon. Jag kan förstå, att din förtjusning
fortsatte, när den en gång börjat, men vad var det,
som först tände din ömma låga?
— Jag kan inte bestämt ånge stunden eller platsen
därför eller den blick eller de ord, som hade denna
verkan. Det är alltför länge sedan. Jag var mitt i
det, innan jag visste, att jag börjat.
— Du hade redan från början visat dig likgiltig
för mitt vackra utseende, och vad mitt sätt beträffar,
så gränsade mitt beteende mot dig minst sagt till
ohövlighet, och jag talade aldrig till dig utan att
snarare vilja bereda dig obehag än motsatsen. Var
nu uppriktig, beundrade du mig för min näsvishet?
— Jag gjorde det för din livfullhet.
— Du kan lika gärna kalla den näsvishet. Den
gränsade därtill. Saken är den, att du var trött på
hövlighet, på hänsynsfullhet, på fjäskig
uppmärksamhet. Du kände avsmak för sådana kvinnor, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
