Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stora världskrigskatastrofen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN STORA VARLDSKRIGSKATASTROFEN 121
jordmånen, vari den växt. Denna kallas den ’europeiska jäm-
vikten’. Denna jordmån var lucker och genomarbetad av
’storpolitikens’ spadar och dessutom mer än tillräckligt bevatt-
nad genom diplomaternas intrigsprutor och underminerad ge-
nom kapprustningens mullvadar. Allt detta gav krigsplantan
sådana växtmöjligheter, att den kunde växa sig fram genom
de grundmurar, på vilka Europa var byggt. Hon trängde sig
genom dessa och sköt fram i det sydöstra hömet; därmed
störtade hela byggnaden samman. . . Hur jag än betraktar
världskriget, så är det den nödvändiga följden av en historisk
utveckling, som framskridit så långt, att den inte kunde häm-
mas. Och till denna utveckling äro alla stormakterna lika
mycket eller lika litet skuld."
Detta är tvivelsutan ett förnuftigt resonemang, även om
det måste medgivas, att de olika maktema — kanske efter
råd och lägenhet — togo mer eller mindre verksam del
i den utveckling, som ledde till kriget, och om de än hade
olika stor del i den närmast liggande skulden. Historien
kommer emellertid säkert att fälla en mera opartisk och
rättvis dom härom, än vad de krigförande själva och olika
partitagare kunnat göra i dessa av krigshets och national-
hat så fyllda dagar. Frågan är emellertid ej så mycket,
hur eller genom vems förvållande gnistan föll i krut-
durken — ehuru ett oförsiktigt handskande med elden här
måste anses vara högst oförsvarligt och straffvärt — utan
frågan gäller i verkligheten än mer den historiska utveck-
ling, som ledde till en så ytterst kritisk ställning.
"Den väpnade freden."
»Den, som vill freden, ruste sig för kriget», var, som be-
kant, sedan tiotal år tillbaka storpolitikens uppenbart själv-
motsägande motto. Med fredsviljan må det ha varit hur
som helst, den praktiska sidan tog emellertid formen av de
mest vansinniga och ekonomiskt ruinerande kapprustningar.
Och även om fredsviljan växte med rustningarna, bidrogo
dessa under alla omständigheter icke till att öka fredsut-
sikterna. Världen höll på att hastigt förvandlas till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
