Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Turkiets öde "världens öde" eller det stora "Harmageddon"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att Konstantinopel sålunda ej i framtiden skulle bliva
en orsak till krig. Franska tidningar däremot, såsom »Le
Temps», ha tyckt, att England handlat alldeles för
egenmäktigt, då det t. ex. på egen hand besatt Konstantinopel,
samt att turkarna, än åtminstone, böra få stanna kvar där.
De meningsskiljaktigheter, som göra sig gällande och
varpå det anförda må tjäna som ett litet exempel, tyda på,
att det gamla turkiska problemets slutliga lösning
ingalunda torde komma att ske med samma enighet, varmed
de allierade bekämpade centralmakternas inflytelse över
turkarna. Visserligen synes nu den tid vara kommen, om
vilken profetian säger, att turken »går till sin undergång,
och ingen skall finnas, som hjälper honom». Varken
England eller någon annan makt tycks nu längre vilja eller
kanske rättare sagt, kunna — på grund av omständigheterna
— hjälpa den turkiska makten att kvarhålla sig i Europa.
Sedan fredskonferensen i San Remo, Italien, den
historiska dagen den 20 april 1920, fattade sitt beslut i den
turkiska frågan, har egentligen den turkiska makten i Europa
upphört, såsom en Aftonbladets korrespondent vid
konferensen, Harald Wägner, säger, i det han meddelar
tidningen konferensens beslut:
"Det ottomanska imperiet är icke mera, det har nedsjunkit
till en skuggmakt, där det icke längre är tal om någon som
helst frihet."
I detta sammanhang är det då ock av intresse att höra,
vad en representant för Turkiet, chefen för den turkiska
delegationen vid konferensen i San Remo, Ghalif Kemal
Bey, har att säga därom. I en intervju, som nämnde
korrespondent hade med den turkiske excellensen
omedelbart efter omtalade beslut fattats, yttrade denne:
"Vi begära icke att få behålla hela vårt stora imperium,
endast att man ger oss existensmöjligheter. För närvarande ha
vi det icke. Ingen betalar skatt, ingen betalar tull till turkiska
regeringen — engelsmännen ha lagt beslag på alla våra
banker, och allt affärsliv har glidit oss ur händerna. Det är nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
