Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Turkiets öde "världens öde" eller det stora "Harmageddon"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
överhandtagande, om »krig och rykten om krig», om
nationernas vrede o. s. v. (se 2 Tim. 3:1—3; Matt. 24:3, 12;
Upp. 11:18), finnas också flera, som tala tydligt om en
slutlig världskatastrof, ett »Harmageddon», i vilket
världens våldsmakter skola gå under i en sista, avgörande
jättekamp. En sådan profetia är följande:
"Och den sjätte [ängeln med den sjätte av de sju
vredesskålarna] göt ut sin skål över den stora floden Eufrat. Då
torkade dess vatten ut, för att väg skulle beredas åt
konungarna från östern. Och ur drakens gap och ur vilddjurets gap och
ur den falske profetens mun såg jag tre orena andar utgå, lika
paddor. De äro nämligen onda andar, som göra tecken, och
som gå ut till konungarna i hela världen för att samla dem till
striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. (Se, jag kommer
såsom en tjuv; salig är den, som vakar och bevarar sina kläder,
så att han icke måste gå naken, och man får se hans skam.)
Och de församlade dem till den plats, som på hebreiska heter
Harmageddon" (Upp. 16:12—16).
Att denna profetia syftar på själva slutakten i det blodiga
världsdramat, ser man strax. Den världsstrid, som här
omtalas, äger nämligen rum i förbindelse med utgjutandet av
de sju yttersta vredesskålarna, och den äger rum »på Guds,
den Allsmäktiges, stora dag». »Den stora floden Eufrats»
uttorkande, varigenom »vägen skulle beredas åt
konungarna från östern», kan, sinnebildlig som denna profetia är,
ej betyda annat, än att den makt, som härskar på dessa
trakter i Asien, nämligen den turkiska, skall förlora sitt
inflytande och således i politiskt avseende »torka ut».
»Uttorkandet av floden Eufrat har länge uppfattats som
åsyftande den turkiska maktens försvinnande», säger dr Guinness.
Som förebild härpå kan man betrakta Kyros’ (Cyrus’)
bokstavliga uttorkande av floden Eufrat vid Babylons
intagande år 538 f. Kr. Flod eller vatten användes nämligen
ofta i skriften som sinnebild för folk och krigshärar (se
Upp. 17:15; 9:14; Jes. 8:7).
På detta sätt — genom den turkiska maktens avtyning
och undergång — skulle således »väg beredas» för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
