Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den ödesdigra klyftan eller rikedom och fattigdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medan enskilda ha årsinkomster, som uppgå till tio- och
hundratusental kronor, finnas så många även i vårt land, som
kämpa mot fattigdom och nöd. Det var tidsenliga
»kungsord», som förra årets bönedagsplakat innehöll:
"Under århundraden har skuld hopats. Frukterna skördas
av hårdhet och betryck, varunder folkklasser i gångna tider
suckat. Men fädernas missgärningar få icke dölja våra egna
skulder. Väl är det sant, att mycket förbättrats i vårt land,
men ändå måste varje vaket sinne lida av motsatserna i
samhället. Guldet hopas måttlöst på ett fåtal, medan det ännu
finnes många svenska hem, där man trots träget arbete och
pliktuppfyllelse lever i armod och otrygghet. Här krävas
behjärtade ändringar. Samhället skall byggas till rättfärdighetens och
kärlekens boning."
Människans ursprungliga sociala ställning.
»Ett system, som samtidigt skapar miljonärer och
fattighjon är röveri», säger den kände Joseph Fels. Världens
rikedom skulle tvivelsutan räcka till, så att ingen människa
behövde lida nöd, även om den ej kunde tänkas bliva
lika fördelad.
Ursprungligen var det ju också Guds avsikt, att alla
människor skulle livnära sig av jorden och att alla skulle
vara fullkomligt lyckliga såväl i ekonomiskt som i andligt
avseende. Själv iordningställde Gud för släktets första
föräldrar ett Eden-hem, »lustgården» eller »paradiset». Och
hade ej människan avfallit från Gud, skulle jorden, allt
efter som människorna förökat sig och uppfyllt den, blivit
upptagen av dylika hem, i vilka människan naturligtvis fått
njuta allt verkligen gott och skönt, som hon med sina
ofördärvade naturliga begär kunnat önska, medan den
egentliga lyckan hade bestått i trohet mot Skaparen.
Och det var ej i maklig sysslolöshet, som människan skulle
njuta denna lycka! Gud satte människan i Edens
lustgård »till att bruka och bevara den», heter det. Det
arbete, som detta tvivelsutan innebar, var naturligtvis ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
