Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det sociala världskriget eller kampen mellan arbete och kapital
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vilken oberäknelig förlust är det ej för våra dagars
arbetarvärld, att arbetet ej sker och kanske ej kan ske med fröjd
— liksom arbetet i naturens värld omkring oss sker! Och
förlusten är ej mindre för arbetaren än för arbetsgivaren,
ehuru den förres förlust ej är så materiell som den senares.
Skulden härtill torde dock vara ömsesidig och innebära
ett ingalunda obetydligt skäl, varför arbetsgivare och
arbetare skulle göra allt för att förstå varandra och för att
endräktigt och till ömsesidig fördel samarbeta. Varför får ej
denna tvivelsutan mycket viktiga synpunkt göra sig mera
gällande, då man söker lösa det sociala problemet?
Kyrkans skuld och kyrkans uppgift.
»Den sociala frågan kan icke nedtystas, den måste lösas»,
säger biskop Personne. Kyrkan har ock börjat inse, att
här är en fråga, vars lösning den för länge sedan bort
taga itu med. Nu kan den icke längre »nedtystas». Har
månne icke kyrkan eller de religiösa i allmänhet försuttit
en mycket dyrbar tid och lämnat åt andra att på ett sätt,
som åtminstone icke alltid överensstämmer med kristna
principer, upptaga denna fråga? Och ha icke de kristna
därför stor skuld i det beklagliga förhållandet, att den sociala
rörelsen utvecklat sig på det våldsamma, ofta för så väl
arbetare som arbetsgivare ruinerande sätt, som den gjort?
Här föreligger tydligen en stor försummelse eller oförmåga,
kanske ofta obenägenhet, å de kristnas sida.
»Dogmkristendomen», säger en författare mycket träffande, »har här
ofta insomnat så djupt, att dess egna motståndare måst
väcka den».
Regementspastor Elis Schröderheim skrev i en
Stockholms-tidning för den 25 jan. 1914 följande, som innebär
en antydan om kyrkans försummelse, på samma gång det
framställer det kristna tillvägagående, som allt mer bör
praktiseras, om kyrkans representanter skola få det
inflytande, de borde hava, över arbetarmassorna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
