Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Judarnas återvändande till Palestina och Israels frälsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Såsom grenar på samma träd leva de alla samma andliga
trosliv, i det de äro förenade med trädets stam och få
sin näring från samma rot.
»Hela Israel» i nytestamentlig mening består således av
alla troende ur alla släkten, folk och tungomål, sådana, som
blivit inympade i det ädla israelitiska olivträdet. Alla
dessa — inga andra — äro »Abrahams säd» och »arvingar
enligt löftet». Abraham är nämligen de troendes fader,
och hans barn äro endast de, som hava hans tro, säger
Paulus (Rom. 4:12—16).
»Och så skall hela Israel bliva frälst» (Rom. 11: 26).
»Och i ingen annan finnes frälsning; ej heller finnes
under himmelen något annat namn, bland människor givet,
genom vilket vi kunna bliva frälsta», än namnet Jesus (Apg.
4: 12) — det namn, som är »jordens hopp och himlens fröjd».
Denna uppfattning om Israel framhålla också olika
bibelforskare. Professor O. F. Myrberg säger:
”I stället för det nationella Israel, som förkastat den gode
herden, har Gud av den frälsta kvarlevan skapat sig ett nytt
egendomsfolk av judar och hedningar, som skall förkunna
hans lov från jordens ena ände till den andra. Det är Israel i
denna till alla folk utvidgade bemärkelse, som hörer till det
nya förbundets tid, och som så ofta träder oss till mötes i
profeternas skrifter.”
Och lektor Waldenström säger om samma sak:
”Guds förbundsfolk under det gamla och nya testamentet
framställes såsom ett och samma folk. Det är det
gammaltestamentliga Israel, Abrahams bam, vars äkta del (Rom. 9: 26;
2: 28, 29), när domen gick över det övriga (Matt. 21: 41),
blev kvar såsom stam för den kristna församlingen. I denna
stam inympas hedningar allt jämt genom tron (Rom. 11: 17,
följ.). Det är således samma Guds folk, som allt jämt
fortsättes, fastän under annan form.” ”Guds löfte till Israel står nog
fast (Rom. 9: 6), och det skall gå i fullbordan (Rom. 11).
Men många, som härstamma från Israel, höra icke till det
Israel, som löftet gäller. På många ställen i gamla testamentet
förklarar nämligen Gud uttryckligen, att de åt fäderna givna
löftena skola gå i uppfyllelse på deras efterkommande endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
