Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Judarnas återvändande till Palestina och Israels frälsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISRAELS FRÄLSNING 281
handlar om »förlossning ifrån Babel», vilket också bibel-
översättarna mycket riktigt satt som överskrift på detta
kapitel. Genom perserkonungen Kores’ påbud och det ju-
darnas återvändande till Jerusalem under Serubbabel, som
detta påbud föranledde, blev också »Herrens ord från Jere-
mias mun» fullbordat (Esra i : i). Och som det vidare
heter om tempelbyggnadens fullbordan:
"Och judarnas äldste byggde vidare och hade framgång i
arbetet genom profeten Haggais och Sakarjas, Iddos sons,
profetiska tal ["profetia", gamla övers.] ; man byggde och
fullbordade det, såsom Israels Gud hade befallt, och såsom
Kores och Darejaves [Darius] och Artasasta, den persiske
konungen, hade befallt" (Esra 6:14).
I Esra bok berättas således ej blott om judarnas åter-
vändande från den babyloniska fångenskapen och deras
återuppbyggande av templet i Jerusalem, utan där förkla-
ras, som vi se, bestämt, att detta skedde i överensstäm-
melse med och som en uppfyllelse av vad såväl Jeremia
som Haggai och Sakarja hade profeterat därom. Att nu,
såsom somliga göra, tillämpa dessa profetior på ett nu före-
stående judarnas återvändande till Palestina kan därför
ingalunda vara rätt.
Att långt ifrån alla judar återvände ur den babyloniska
fångenskapen eller att ej allt, som vid olika tillfällen var
lovat judarna och som gällde deras nationella, jordiska
liv, blev uppfyllt, det berodde naturligtvis på dem själva,
därpå, att de ej uppfyllde de bestämda villkoren. Ty lik-
som Herren avvänder straffet från dem, som omvända sig
till honom, så utebliver också det goda, som han lovart,
om man gör vad ont är (Jer. 18:7—10). Och här har man
således förklaringen på, att många löften, som Gud givit
det forna Israel, aldrig blevo och aldrig kunna bliva upp-
fyllda. På samma gång må man då även, när man be-
traktar profetiorna om Israel, komma ihåg, vad redan på-
pekats, att i de löften, som angå nationella eller jordiska
ting, äro ofta inflätade löften om tillkommande eviga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
