Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Judarnas återvändande till Palestina och Israels frälsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 DE STORA VÄRLDSPROBLEMEN
förlorat sitt egentliga herravälde där, liksom i själva Kon-
stantinopel.
Detta är emellertid ingalunda första gången sedan Kristi
förutsägelse om Jerusalems förtrampande av hedningarna,
som staden varit i s. k. kristnas händer. Minst fyra gånger
förut sedan Jerusalems förstöring av romarna ha de kristna
varit herrar över staden. Efter kristendomens införande i
romerska riket härskade de där första gången under ett
par århundraden. Andra gången var, då den kristne kej-
saren Heraklius återtog staden från perserna och hade den
i sitt våld åtta år. Vidare var den under korstågens tid
två gånger i de kristnas händer, första gången åttioåtta
och andra gången femton år. Men icke ha väl »hednin-
garnas tider» därför varit slut någon av dessa gånger?
En författare, som själv söker försvara den meningen, att
judarna nu såsom en uppfyllelse av profetian skola åter-
vända till Jerusalem, säger med anledning av nämnda för-
hållande :
"Jerusalems erövring av en kristen stormakt behöver därför
ej i och för sig betyda, att ’hedningarnas tider’ äro förbi ; detta
visar historien med tillräcklig tydlighet."
Sionismen och Palestina.
Den moderna s. k. sionistiska rörelsen, som gripit sig
an med lösningen av det problem, som innefattar judarnas
framtid och deras förhållande till de europeiska staterna,
väcker i våra dagar mycken och berättigad uppmärksam-
het. Sionismens mål är nämligen att i Palestina bereda ett
rättsligt tryggat framtidshem åt det judiska folket eller
m. a. o. förverkliga detta folks gamla längtan hem till
»Sion».
Som framstående banbrytare och ledare av denna rörelse
må nämnas Moses Hess, Lev. Pinsker, Theodor Herzl, Max
Nordau, Israel Zangwill och David Wolffsohn, alla framstå-
ende judar eller av judisk börd, men de flesta nu döda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
