Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Påvemaktens historiska roll samt protestantismen förr och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅVEMAKTENS HISTORISKA ROLL
301
Och de tio hornen betyda, att tio konungar skola uppstå
i det riket; och efter dem skall uppstå en annan, som skall
vara olik de förra, och som skall slå ned tre konungar. Och
denne skall upphäva sitt tal mot den Högste och föröda den
Högstes heliga ; han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga
tider och lagar; och de skola givas i hans hand under en tid
och tider och en halv tid" (Dan. 7:24, 25).
Vi ha förut sett, hurusom den del av denna profetia, som
talar om de tio konungarna eller det romerska rikets del-
ning, blivit bokstavligen uppfylld. Men vem är denna
andra makt, som profeten här särskilt beskriver? Man kan
i hela världshistorien icke finna någon, som på ett så träffande
sätt eller ens i någon grad uppfyllt denna del av profetian,
såsom påvemakten gjort.
Påvemakten uppstod i det fjärde eller romerska världs-
riket och kom där till full världslig makt, först »efter» att
detta rike delats. Denna makt var ock helt »olik de förra»
makter, som uppstått.
Och den nedslog »tre konungar» för att komma till mak-
ten. Dessa tre voro herulerna, östgoterna och langobarderna,
som till det yttersta motstodo eller, såsom Paulus säger,
hindrade den nya maktens uppkomst. Sedan slutligen lango-
barderna blivit utrotade av Pipin och Karl den store, som
kommo den uppväxande påvemakten till hjälp och som
överlämnade langobardernas besittningar åt Roms biskop så-
som en gåva, kom denna i besittning av den världsliga
inflytelse, som han fikade efter och som gjorde honom till
verklig påve.*
Vad beträffar de yttre omständigheterna, under vilka påve-
makten uppkom, motsvara de sålunda fullkomligt profe-
tian. Den karaktärsskildring, som därpå följer, är av syn-
nerligen stort religiöst intresse.
* Så enligt Gibbon och Guinness m. fl. ; andra nämna vandalerna i
st. f. langobarderna såsom en av påvemaktens tre motståndare.^ Av de
tre voro emellertid östgoterna de, som sist drogo sig tillbaka från Rom,
vilket skedde år 538, varefter påven kom i obestridlig besittning av
makten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
