Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Livet och döden — spiritismen och andevärlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 DE STORA VÄRLDS PRO B LEM EN
och stridande mot verkliga erfarenheten. Men man behöver
dock ej gå så långt i att förhärliga döden, som spiritisterna
göra, för att komma i strid med bibeln och förnuftet. De
kristna hylla ganska allmänt sådana åsikter om döden, ge-
nom vilka bibelns sköna lära om uppståndelsen, Kristi åter-
komst och det eviga livet höljes i dunkel, ja, förlorar all
sin betydelse.
Men vad lär då bibeln angående döden? Jo, den lär, att
döden såsom en följd av synden är en förbannelse, en mänsk-
lighetens stora, yttersta fiende, som slutligen skall helt till-
intetgöras, liksom dess furste och upphovsman själv. Ge-
nom sin död skulle Kristus »göra dens makt om intet, som
hade döden i sitt våld, det är djävulen». (Se Rom. 5:12; 1
Kor. 15 : 26, 54—56; Hebr. 2:14, 15.)
Och denna uppfattning om döden är ej blott den sant
kristliga, den har även under alla tider fullkomligt överens-
stämt med sunda förnuftet och erfarenheten. Och trots alla
läror, som innebära motsatsen, är döden än i dag, vad den
alltid varit. Det kunna nog särskilt de många, som förlorat
någon av sina nära och kära, intyga. Det är endast under
de mest vidriga, olyckliga förhållanden, eller sedan män-
niskan, »trött av dagar», behöver komma till vila, som dö-
den kan vara att föredraga framför livet. Och för en kristen,
som varit »trogen intill döden», blir döden »en vinning» i den
bemärkelsen, att han i Kristus segrar över döden och be-
höver ej frukta »dödsskuggans dal», ty han vet, vad guds-
mannen Job visste och vad alla kristna veta, att Förlossaren
lever, och att »han till slut skall stå fram över stoftet»
(Job 19:25); han »vet, att Kristus skall uppväcka honom
på den yttersta dagen» (Joh. 11:24).
Kristus själv, vars egen själ en gång var »djupt bedrövad,
ända till döds», kände också medlidande med människorna
i de sorger, som döden vållar dem. Han grät med dem,
och han tröstade dem. Han tröstade dock icke med den för-
klaringen, att de döda voro i åtnjutande av ett bättre liv, utan
därmed, att de skulle få liv igen, då han kom för att upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
