Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
gudad af folkets öfvervägande flertal, huru det heliga
Ryssland stod oomkullrunkligt på sina grundvalar
af despoti, ortodoxi och — galgar. O. s. v.
Infarten till Petrograd längs Nikolaibanan erbjöd
i skimret af en strålande påskmorgon mycket af
intresse och lockande behag. Jag hade icke på 20
år rest denna sträcka vid dagsljus och blef först nu
i tillfälle att med egna ögon konstatera den
kolossala fabriksutveckling, som här ägt rum under
senaste år — icke minst under nu pågående krig.
Uncler 2—3 timmar gick färden oafbrutet genom
ett enda fabriksdistrikt med enstaka på stationerna
framskymtande större namn i form af skyltar:
Kol-pino, Obuchovo o. s. v. Alla dessa samhällen med
ytterst sammanträngd befolkning passera en hastig
revy med sina storartade anläggningar, där
modär-nitet och „konstens sista ord" frodas sida vid
sida med smuts och det djupaste elände. De
gigantiska fabrikskomplexerna äro bundna vid
hvarandra och omgifningen genom vägar och
spåranordningar i alla möjliga plan, storlekar, riktningar.
Slutligen började Petrograds glänsande kupoler,
främst Isakskyrkans, (hvars förgyllning, enligt
finskryska källor, skulle kostat lika mycket som
Nikolai-kyrkan i Helsingfors!), att framskymta i fjärran,
och det dröjde icke länge, innan vårt tåg stannade
vid en af Nikolaibangårdens otaliga platformer.
Vi hade kommit fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
