Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Far och mor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
En ung fru, vars man är i fält och som fått
ett brev från sin mor, ger uttryck åt sin glädje
på detta sätt:
»Min kära, goda, dyra lilla mor!
Äntligen! Äntligen! efter nästan ett halvt år
ett livstecken från dig! —
Oud överger inte
de sina —
och så som han lät mig hoppas
att kunna finna dig så kommer den allsmäktige
också att hjälpa vidare så att vi snart se var-
andra i frid och glädje! Min förtröstan på Gud
var! är! —
och blir fast! Måtte Han bevara
dig, min dyraste, kära lilla mor och alla, alla
våra kära! —»
Brevet är typiskt kvinnligt med alla sina ut-
ropstecken och bindestreck. Det är också
kvinnligt på samma sätt som då en kvinna
skriker till av glädje —
medan en man skulle
bita ihop tänderna och vända bort ansiktet.
Men kvinnligt är också —
på sitt sätt —
mänsk-
ligt, om det också inte står så högt i kurs i
denna den maskulina kulturens blomstrings-
tider.
Ytterst feminint med sina förfrågningar om
blommorna och om de små hundarna(?) Amor
och Fox samt sina lamentationer kring barnet
är följande brev:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
