Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Sjöfararen och försöken att nå Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 H. H. VON SCHWERIN..
segelbart. Helt naturligt var det, att han, såsom bröderna Vivaldi
redan gjort, skulle söka att nå Indien denna väg, d. v. s.
sjövägen. Ty det är allt igenom orimligt att antaga, att Henrik kunde
hafva tänkt sig sina flottors framträngande till Indien som en färd
uppför Senegalfloden till ärkeprästen Johannes i Abessinien,
hvilket land i detta fall skulle varit det »Indien», som prinsen
önskat uppnå.
Men han eftersträfvade mera än att finna själfva »vägen» till
Indien. Fastmera hade prinsen tänkt »sig skapandet af ett nytt
Portugal, som sträckte sig långt öfver den pyreneiska halföns
gränser, omfattande, förutom det närbelägna Marokko, hela Afrika ända
till det fjärran Indien. Sammanhållningen af detta väldiga
territorium tänkte han sig bäst kunna åstadkommas genom en rad af
befästa kustplatser, af hvilka Ceuta skulle varit den första och den
andra Tanger (hvars eröfring dock ömkligt misslyckades).
Under sina upprepade besök i Marokko insamlade Henrik
omsorgsfullt talrika underrättelser om det söder härom belägna Afrikas
inre delar. Sålunda hörde han omtalas Saharas oaser och den
fjärran i söder belägna floden Gambia med den stora staden
Cantor samt den karavanhandel, som underhölls mellan Tunis. och
Timbuktu, och genom hvilken riket Guanajas guld fördes till
muhammedanernas hamnplatser vid Medelhafvet. Henriks moriska fångar,
azanaghiska Beduiner, talade vidare om de stora palmträd, som
växte vid mynningen af Senegal, eller västra Nilen, och hvilka
kunde tjäna de utsända karavelerna till ledning vid uppsökandet af
denna flod.
Om nu detta guldland, menade Henrik, nåddes sjövägen, kunde
dess skatter ju också med lätthet föras till Lissabon. Att beröfva
de otrogne dessa skatter och förvärfva dem åt kristenheten, var
ett företag, väl egnadt att väcka den största hänförelse hos en
man, hvilken, som Henrik, från sin första ungdom helt hängifvit sig
åt frågor af detta slag. Hade han uti Afrikas inland lyckats finna
en kristen furste, med hvilken han kunnat sluta förbund mot de
gemensamme arffienderna Morerna, skulle det varit honom kärt.
Men han hyste icke stora förhoppningar i denna sak. Henriks
tankar sträckte sig dock ännu längre; kunde nämligen hans fartyg
uppnå det omtalade guldlandet, så befunne man sig i och med
detsamma redan på den direkta, till Indien förande vägen, där ett
vidsträckt välde kunde vinnas för Portugal och millioner hedningar
omvändas till den sanna läran. Ty Henrik var en sann
korsfararenatur (i dess ädlaste bemärkelse), för hvilken den kristna religionen
och dess utbredning i allo var det ledande motivet.
Uppfylld af dylika högtflygande och ädla tankar återvände
infanten från Marokko till sitt ståthållarskap, Portugals sydligaste
del, provinsen Algarve, för att ostörd af politiken och fjärran från
hoflifvet i Lissabon kunna egna sig åt ett sträfsamt lif. Den plats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
