Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Sjöfararen och försöken att nå Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 H. H. VON SCHWERIN..
Dess läge för handeln var utmärkt, hvilket måhända otvetydigast
framgår däraf, att de praktiske Genueserna upprepade gånger, ehuru
alltid förgäfves, sökte erhålla tillstånd att här anlägga ett
handelsfaktori af samma beskaffenhet som det, de redan ägde i
Konstantinopel och på andra platser. »Genueserna äro», säger
historieskrifvaren AZURARA (den förnämsta källan för Henriks tid), »folk,
som icke gifva ut sina penningar utan säker förhoppning om vinst.»
Här i Villa do Infante och dess omnejd tillbragte Henrik största
delen af sina återstående fyrtio år. Härifrån utsände han sina
kaptener att plöja det södra världshafvet, och då år efter år skeppen
återvände från sina äfventyrliga färder, var den första skymt af
hemlandet, som mötte sjömännens blickar, just fyrbåken, som krönte
det torn, i hvilket prinsen, deras herre, »satt lutad öfver Archimedes’
problem eller sysselsatt med att granska det stjärnströdda
himlahvalfvet». .
Redan före Ceutas eröfring hade prinsen låtit flera af sina
karaveler framtränga längs den afrikanska västkusten förbi det fordom
af Araberna som den afrikanska kontinentens västligaste udde
ansedda Kap Non, om hvilket sagan gått, att ingen, som varit djärf
nog att kringsegla denna udde, någonsin lyckats vända till sitt land
åter. Kap Non* (28° 42 / n. br.) hade emellertid redan (omkring
midten af 14:de århundradet) passerats, och dess egenskap af
sydligaste kända kustpunkt hade öfvertagits af Kap Bojador, hvilket i
sin ordning betraktades som omöjligt att kringfara. Det förefaller
rätt egendomligt, att den tidens sjömän, så att säga, känna ett
behof att här på den afrikanska kusten för sig själfva uppställa olika
på hvarandra följande hinder, som de sedan förmena sig på inga
villkor kunna öfvervinna. Ett slags hypnotiserad sinnesförfattning
tyckes nästan hafva legat bakom detta sakförhållande.
Men först sedan Henrik slagit sig ned vid Kap S. Vicente,
började den egentliga systematiska undersökningen af de
västafrikanska kusterna och de där invid belägna atlantiska öarna.
Som det första mera nämnvärda af Henrik uppnådda resultat
kan den år 1418 försiggångna slutliga »återupptäckten» och därpå
följande koloniseringen af Madeira anföras. Härmed tillgick på
följande sätt. Två af prinsens hofmän, ZARCO och VAZ, hvilka just
voro i begrepp att, sin herre till behag, företaga en upptäcktsresa
utmed Afrikas kust, råkade ut för en storm, hvilken kastade
fartyget hän till en långt ut i hafvet belägen ö, hvilken de, sades
det, till tack för sin räddning kallade Porto Santo, d. v. s. »den
välsignade hamnen». Denna sista uppgift är oriktig, alldenstund
ön redan långt förut erhållit detta namn. Som man kunde vänta
sig, emottogos de två hemvändande upptäckarne med uppriktig glädje
* Ordet Nün, arab. = fisk, uppfattades af Européerna såsom Non,
lat. = icke. Kap Non var alltså liktydigt med »Udden, som sade Nej! åt
seglaren».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
