Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Sjöfararen och försöken att nå Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 43
Det hade ingått i det allmänna medvetandet, att man redan nu
hunnit så långt på den utstakade vägen, att hvarje återtåg var omöjligt.
Det oaktadt spåras det strax efter prinsens död, att den ledande
kraften ej mera som förr gör sig gällande, och en viss
omisskännlig afmattning blifver den närmaste följden däraf.
På AFFONSO V, infantens brorson, en käck och ridderlig herre,
utöfvade färderna till Guinea endast en ringa dragningskraft.
Dessutom hade det visat sig, att de af Henrik utsända expeditionerna
icke lönat sig, så att prinsen varit nödsakad att hos sin frände,
mångmillionären Hertigen af Braganza, sätta sig i skuld för, efter
dåtidens penningevärde, ofantliga summor. Särskildt detta var ett
talande skäl för de maktegande i Portugal att med tillbörlig
varsamhet handhafva de afrikanska angelägenheterna och att icke af
dem låta förmå sig till besinningslösa handlingar.
Emellertid lyckades det i början af 60-talet PEDRO DE CINTRA
att framtränga ända till den s. k. Pepparkusten, en del af Öfre Guinea.
Denna erhöll sitt nåmn däraf, att en krydda producerades här, bekant
under namn »malagetta» eller »paradiskorn», hvilken vid denna tid
användes som ett slags surrogat för den dyrbarare pepparn.
Därpå inträdde ett under flera år räckande fullkomligt
stillastående i fråga om Guinearesorna, till dess Affonso 1469
utarrenderade Guineahandeln, öfver hvilken konungen efter Henriks död
åter förfogade, till borgaren FERNXO GOMES på 5 år för en summa
af 500 dukater årligen, med förpliktelsen för denne att årligen låta
upptäcka 100 leguas ny kust från Sierra Leone räknadt. Konungen
gjorde därvid endast undantag, för så vidt det gällde handeln med
elfenben. I sanning ett lika affärsmässigt som sinnrikt sätt att,
åtminstone provisoriskt, lösa den viktiga afrikanska frågan.
Detta kontrakts bestämmelser uppfylldes samvetsgrant af den
företagsamme köpmannen, som såg sina bemödanden krönas med
framgång genom den strax därpå inträffande upptäckten af
kuststräckor, i ekonomiskt hänseende vida värdefullare än dem, som
uppnåtts under hela Henriks tid. Också samlade Gomes stora
rikedomar på sitt afrikanska företag, till hvars befordrande han också
anlitade de mest förfarne män, som stodo att finna. Sålunda
undersökte JOXO DE SANTAREM och, PEDRO DE ESCOVAR år 1471 för hans
räkning hela Öfre Guineakusten, samtidigt med att FERNAN DO PoO
framträngde till den efter honom benämnda ön i Guineabuktens
innersta vinkel.
Afrikas mot öster löpande kust, hvilken man sedan 1445,
året för Kap Verdes kringsegling, följt med så stor förtröstan, visade
sig nu göra en tvär vändning mot söder. Detta innebar sannerligen
en svår missräkning! Man hade nu så länge vant sig vid
förhoppningen att med fortsatt ostlig kurs kunna segla direkt till
Adenbukten och Indien. Ty kartor, där en dylik form uppgafs för den
afrikanska kontinenten, hade förvärfvat sig ett stort anseende, sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
