Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vasco da Gama och upptäckten af sjövägen till Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 H. H. VON SCHWERIN.
städerna från början intagit och fortfarande bibebållit gentemot
Portugiserna i det 16:de århundradet. Man talade nämligen om »Damas
de Melinde, Cavalleiros de Mombaça», d. v. s. damer från Melinde
och riddare från Mombagça, hvilket åter fritt kunde tydas ungefär så
här: »på ett ställe har man det angenämt, på ett annat får man
blodiga hufvuden.»
Resan gick för sig utan nämnvärda svårigheter, och på tjugotre
dagar förde den ännu jämförelsevis svaga sydvästmonsunen Gamas
flotta öfver oceanen. Häraf framgick, att lotsen MALEMO CANA, en
Hindu från Gudscherat, förstod sin sak synnerligen väl. Den 18
maj döko Malabars höga randberg eller »ghats» upp öfver
horisonten, och sedan Gama under två dagar följt kusten i sydlig
riktning (ett våldsamt oväder med ty åtföljande regnskurar rådde hela
tiden), kastade flottan den 20 maj på eftermiddagen ankaret vid det
två leguas norr om Calicut belägna Capocate, som lotsen i följd af
den rådande dimman af misstag antog vara den förra staden, som
var det direkta målet för Vasco da Gamas expedition.
Snart omringades flottan af indiska båtar, som utbjödo lifsmedel
till salu. Och följande dag lät Gama en af sina mest förslagne
brottslingar följa med båtarna till Calicut. Den långväga resanden,
hvilken där väckte ett oerhördt uppseende, fördes först till stadens
främlingskvarter, där han sattes i beröring med tvänne tunesiske
Morer, hvilka kunde tala flytande spanska och italienska.
Mötet emellan desse män och den portugisiske brottslingen
skildras af den samtida berättaren på följande saftiga sätt. Den
första hälsningen, som framfördes på det ädla castilianska språket,
säges hafva haft följande lydelse: »Måtte djäfvulen anamma dig!
Hvem har fört dig hit?» På frågan om ändamålet med Gamas resa
svarade Portugisen fyndigt: »Vi komma för att söka kristne och
kryddor.» Ett i allo träffande svar, som i sig sammanfattade alla de
såväl politiskt religiösa som merkantila bevekelsegrunder, som
föranledt desse Portugiser att komma till Indien. »Men hvarför», hette
det vidare, »skickar icke konungen af Castilien bud hit, eller
konungen af Frankrike, eller regeringen i Venedig?» — »Emedan konungen
af Portugal icke vill tillåta det», var Portugisens själfmedvetna svar.
Sämre ambassadör än denne »degradado» hade man sannerligen
kunnat finna.
En af desse Morer, benämnd MONCÇCAIDE, som sedan gjorde
Portugiserna ovärderliga tjänster och slutligen följde dem till Portugal,
gick ombord på kommendantens fartyg, där han öfverraskade
besättningen med följande på flytande castilianska framförda blomsterrika
hälsning: »Lycka tilll Lycka tilll Rubiner i mängd, smaragder i
mängd! I ären skyldige Gud stor tack, som fört Eder till ett land
med så många rikedomar.»
Sådant tal föll Portugiserna i smaken, och förtjusningen ombord
yar stor. Ändtligen hade man kommit till det efterlängtade under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
