Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Portugiserna i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 H. H. VON SCHWERIN.
hus, låg inbäddad bland orange- och citronlundar och omgafs af
trädgårdar, där sockerrör, fikon och granatäpplen frodades. Med
stadens mäktige scheik, KONUNG IBRAHIM, af persisk släkt, inledde
Cabral strax underhandlingar. Artighetsbetygelser och gåfvor
växlades mellan de bägge partierna, såsom man vid djylika tillfällen för
sed hafver.
Konungen — han som så mången annan, hvilken befunnit sig i en
liknande ställning — nödgades hyckla vänskap, allt under det han i
hemlighet beredde sig på att angripa de ovälkomne främlingarne.
Hela hans uppförande är lätt att förstå. På alla upptänkliga sätt
sökte han undandraga sig en länge beramad sammankomst, som
skulle äga rum mellan Cabral och honom. I sista stund vågade
emellertid konungen icke göra flera invändningar, och han insåg
fullväl, att ett afgörande beslut måste fattas. Han gaf därför
skenbarligen vika för Cabrals yrkanden och lyckades därigenom helt och
hållet föra Portugiserna bakom ljuset. Då han nämligen icke vågade
utsätta sin egen höga person för den fara, hvilken ju lätt nog kunde
Yppa sig vid detta möte, så lät han till »konung» utkläda. den af
sina arabiske hofmän, hvilken han ansåg vara mest skickad att spela
den ingalunda lätta rollen.
På öfverenskommen dag gick den nybakade konungen med sitt
-stora hoffölje ombord på tvänne sammanbundna skepp, som fördes ut
på redden, åtföljda af en skara mindre båtar, uppfyllda af infödingar,
njutande af att beskåda de festliga anordningar, som man dagen till
ära vidtagit. Såväl »konungen» som hans hofmän voro präktigt
utstyrde och iförde dyrbara kläder af brokigt färgade siden- och
bomullstyger. Alla buro de svärd och dolkar, prydda med guld och
ädelstenar. Åtföljd af sina festklädde underbefälhafvare och en trupp
matroser, hvilka försiktigtvis voro beordrade att hafva vapen dolda
under kläderna, och utan minsta aning om det skälmstycke, som man
var i färd med att spela honom, gick Cabral de besökande till mötes.
Bägge sällskapens fartyg lade sig bord om bord med hvarandra.
Infödingarne blåste i sina af elefantbetar förfärdigade lurar, hvilket
Portugiserna besvarade med sina metalltrumpeters smattrande.
Under invecklade ceremonier öfverlämnade omsider Cabral Konung
Emanuels på portugisiska och arabiska affattade och till fursten
ställda skrifvelse. Vid dess uppläsande förklarade Hans Majestät
sig vara synnerligen tillfredsställd med innehållet och gaf tillkänna,
att han gladdes hjärtligen öfver att hafva fått en så mäktig härskare
som konungen af Portugal till broder och bundsförvant.
Men den andra akten i skådespelet blef i allt olik den första.
De ombordvarande portugisiske andlige begynte nämligen att med
dumdristig kortsynthet yrka på, att Konung Ibrahim skulle öfvergå
till kristendomen. Nu råkade, något som man väl inte kan undra
öfver, »konungen» af Quiloa i en verklig knipa. Hans sista utväg
var att söka sin räddning i allehanda undanflykter. Han behöfde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
