Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Portugiserna i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 115
vecklande af alla sina krafter lyckades han bemäktiga sig den
egentliga staden, som bestod af tvenne genom en liten flod skilda delar,
sins emellan förenade genom en befäst bro. Särskildt de stora,
fasta byggnaderna, slottet och moskéerna, kostade angriparne mycket
blod. Framför allt försvarade sig de javanske krigarne med
okufligt dödsförakt. Kampen fortsattes t, o. m. på hustaken, och många
voro de Portugiser, som stupade för Javanernas bamburörspilar eller
för styngen af deras likt flammande svärd formade dolkar, de
bekanta s. k. »kris».
Omgifven af sina krigselefanter, deltog sultanen själf i striden.
Till en början förbluffade de ovanliga djuren Portugiserna, liksom
fordom Hannibals kolosser bragte Romarne ur fattningen. Knappt
hade dock bestarna fått erfara, huru ärligt utdelade portugisiska
lansstötar kändes, innan de, glömmande all inlärd disciplin, vände
sig mot de sinas leder, inom hvilka de anställde stor förvirring.
Sultanens egen elefant blef alldeles oregerlig i följd af sina sår och
rusade bort i vild flykt med sin ryttare, som sålunda mot sin vilja
tvingades lämna stridsvimlet. Handgemänget var nu allmänt, och
endast med möda kunde Portugiserna hålla striden uppe. Nu lät
Albuquerque samtidigt antända bägge stadshalfvorna, och drog
därunder sitt folk tillbaka till den omtalade bron. Denna, som utgjorde
ställningens egentliga nyckel, bemödade han sig nu på allt sätt att
fasthålla. Men förgäfves. De af stridslust brinnande fienderna
samlade sig åter, och deras öfvermakt blef omsider så stor, att den
portugisiske befälhafvaren nödgades gifva tecken att anträda
återtåget till skeppen.
Oaktadt flera af hans officerare strax därpå uttalade sig för
att sultanen af Malakka redan nu fått mer än tillräckligt straff
genom den sköfling, som vederfarits hans stad, så beslöt dock
Albuquerque att förnya anfallet. Detta skedde i midten af augusti och
kröntes med framgång, ehuru sultanen begagnat mellantiden till
att söka göra staden ointaglig.
Bryggan anfölls icke blott från landsidan, utan äfven direkt
från sjösidan med tillhjälp af en stor, starkt bevärad »dschonk» (fartyg
af ostasiatisk typ). Den stora stenmoskéen, där sultanen och hans
siste tappre samlat sig, var vittne till ett förtvifladt handgemäng.
Striden i de barrikaderade gatorna säges hafva varat i nio hela
dagar, innan staden kom helt och hållet i de hvites våld.
Muhammedanerna dödades utan pardon, ty här som annanstädes hade
»Morerna» uppträdt som de kristnes mest förbittrade motståndare.
Gatorna simmade i blod, och för att göra den skräckinjagande taflan
fullständig, tillät Albuquerque en tre dagars plundring af staden.
Bytet var omätligt. Bland annat föllo 2,000 (!1) bronskanoner i
Portugisernas händer. Konungens femtedel af bytet utgjorde ej
mindre än 200,000 dukater. Och huru många dyrbarheter höllos
icke undan af såväl infödingarne som Européerna! Själf behöll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
