Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Portugiserna i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 H. H. VON SCHWERIN.
hvarmed Albuquerque sysselsatte sig under sina senaste lefnadsår.
Den ena gick ut på att organisera ett lätt, med persiska hästar
försedt rytteri samt att med Ormuz som utgångspunkt anfalla och
tillintetgöra Mekka, denna Arabernas allra heligaste stad och betydande
handelscentrum. Därigenom vore, menade han, grunden lagd till
Portugals allenaherradöme i fråga om handeln i de indiska
farvattnen. Äfven Medina med Muhammeds graf skulle eröfras, och
profetens kvarlefvor därpå utbytas emot den heliga grafven i
Jerusalem, hvilken ju till kristenhetens otröstliga sorg befann sig i de
otrognes händer.
Den andra planen låg i tanken att afleda Nilflodens vatten
från Abessinien ut i Röda hafvet och därigenom beröfva Egypten
dess lifgifvande kraft, Nilvattnet, af hvilket landets fruktbarhet ju
uteslutande är beroende. Enkom för att underhandla om denna
fråga skickade Albuquerque ett sändebud 1508 till drottning HELENA
af Abessinien, åt hvllken han, för att vinna henne för planen, förärade
en ytterst dyrbar relik, nämligen en liten bit af det verkliga korset.
Denna senare plan har för öfrigt blifvit dryftad mer än en
gång och torde väl i sig icke innebära någonting outförbart. Äfven
genomskärningen af Suesnäset kunde på sin tid stämplas som, om icke
precis outförbar, så åtminstone praktiskt värdelös och troligen rent
af skadlig. Man hade nämligen allmänt fått för sig, att Medelhafvets
vattenstånd var vida högre än Röda hafvets.
Vid Albuquerque’s död hade det portugisiska väldet i Indien
nått sin höjdpunkt. Ännu en tid skulle det lyckas att underhålla
den stolta byggnaden, till det yttre åtminstone. Hvad det inre
beträffar, började redan nu förfallet att sakta men säkert utbreda sig.
En ändring till det sämre blef allt märkbarare, sedan Albuquerque
ej mera satt vid rodret. Med sin järnhårda energi hade han lyckats
hålla de unge portugisiske ädlingarne i styr. Hos de till Indien
numera utgående portugisiske ämbetsmännen hade begäret efter
vinst oftast utträngt det ursprungliga sträfvandet att vinna ära
genom vapenbragder. Öfvergreppen emot infödingarne blefvo allt
talrikare, på samma gång som manstukten slappades och
subordinationsbrotten tilltogo i mängd.
Visserligen blefvo Portugiserna 1518 befriade från en af sina
farligaste fiender, sultanen i Kairo, då Turkarne detta år
tillintetgjorde de sista kvarlefvorna af det förfallna mamelukväldet i
Egypten. Portugiserna splittrade emellertid sina krafter allt för mycket
och hade att kämpa samtidigt på flera från hvarandra aflägsna
stridsplatser, och åtskilliga af deras företag misslyckades därför. Sålunda
lyckades de hvarken att fatta fast fot i China, på Sumatra eller vid
Röda hafvet. Bättre lycka hade de på Ceylon, där de vid Colombo
anlade en fästning och en flottstation. Ön var af stor betydelse, då
den, förutom rubiner och andra ädelstenar, producerade den finaste
kanel och Indiens bästa elefanter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
