Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Portugiserna i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 H. H. vVON SCHWERIN.
de sista veckorna af sin lefnad utsattes, hade påskyndat den
sjukdom, en elakartad böld i nacken, af hvilken han sedan länge lidit.
Natten mellan d. 24 och 25 december 1524 afled Gama.
Den i sidendräkt klädda kroppen, prydd med svärd, gyllene
bälte och guldsporrar, hvilken var höljd i Christus-ordens
riddarmantel, blef under praktfulla ceremonier bisatt i Cochins förnämsta
kyrka, för att därefter bringas till sin slutliga hviloplats f famlljen
Gamas grafkor i den lilla staden Vidigueira i Portugal.
Sålunda dog Gama i detta Indien, till hvilket han ett fjärdedels
sekel förut visat sin nation vägen, ett stordåd, som förskaffade hans
hemland Portugal en plats bland Europas stormakter, dock endast
för en kort tid och säkerligen icke till obetingadt gagn för
detsamma.
Till sitt yttre skildras Gama af sin samtid på följande sätt:
Han var af medelhöjd, något fetlagd med rödbrusligt ansikte.
Mannen var vuxen alla strapatser; han var lika djärf och beslutsam i
handling som stram till sitt väsen och praktälskande i sitt
uppträdande. Han var sträf i kommandot och fruktansvärd i sin vrede,
hård och obeveklig vid utförandet af ett straff, hvilket han ansåg
bidraga till att strängt värna om rättvisan. Vasco da Gama var en
härskarenatur, hvilken kan rätt uppfattas, endast om den bedömes
i sammanhang med den råa tidsålder, som han själf tillhörde.
Med sin samtid har han gemensam dess egendomliga blandning
af kristlig trosfanatism och begär efter ren materiell vinst. Att med
eld och svärd rasa mot muhammedaner och hedningar betraktar han
som en Gudi behaglig gärning, men han sträfvar samtidigt att
beröfva de otrogne deras timliga goda, som han icke gör sig samvete
öfver att tillägna sig, när tillfälle därtill erbjudes. Under den
ständiga striden mot österländsk list och trolöshet såg han sig
ofta tvungen att till själfförsvar använda samma lömska vapen, och
för att ingifva sina motståndare den nödvändiga respekten, tvingades
han som oftast att tillgripa alla medel. Hans hårdhet och grymhet
finna visserligen stundom därigenom en förklaring, ehuru väl aldrig
en ursäkt. Ty trots allt kan det emellertid icke förnekas, att vid
Vascos karakter häftar ett drag af omänsklig brutalitet, hvilket icke
låter utplåna sig och som bidrager till att förläna hela hans
personlighet någonting osympatiskt.
Med alla sina fel var dock Gama en framstående personlighet.
Och vi nödgas erkänna, att han, om någon, lämnat ett lefvande
exempel på hvad som menas med uttrycket »den rätte mannen på den
rätta platsen», och att han i Indien verkligen uträttade något, som
måhända ingen annan än han skulle gått i land med.
Man har på senare tid velat förringa värdet af hans första
Indieresa — med orätt, ty i rent nautiskt hänseende bör den
framhållas såsom en betydande prestation. Däremot torde det vara
mindre välbetänkt att vilja anställa en direkt jämförelse mellan tvenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
