Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Christofer Columbus och den västliga vägen till Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 H. H. voN SCHWERIN.
Då Columbus nu såg, att, som han själf yttrar sig, saken icke
kunde utföras utan att list anlitades, fattade han ett raskt
beslut och kringvred den under magnetnålen fastsittande
vindrosskifvan ett halft hvarf, så att Norr kom att intaga Söders plats.
Aftonen hade inbrutit, och man gick till segels hållande kursen, som
manskapet trodde, på Marseille. Vid soluppgången märkte den
förbluffade besättningen, att man befann sig i närheten af Kap Carthago
på den afrikanska kusten. Nu var det för sent att vända. De i
närheten liggande fientliga fartygen anföllos och eröfrades.
Hela historien låter föga trolig, ty vid denna tid (1472—1475)
var enligt all sannolikhet den ännu knappt 30-årige Christofer bosatt
med sin fader i Savona, där han, under en del af året åtminstone,
biträdde denne vid utöfvandet af det vällofliga väfvareyrket. Man
har därför svårt att fatta, huru Konung René skulle hafva kommit
på den tanken att anförtro den italienske handtverkaren det
maktpåliggande befälet öfver ett af sina krigsskepp.
Men, hvad betänkligare är, framställningen visar sig dessutom
vara alldeles ohållbar från nautisk synpunkt. För att manskapet
skulle kunna hafva låtit lura sig på det anförda sättet, måste man
bland annat förutsätta, att natten varit beckmörk, och att alltså
ingen enda vägledande stjärna kunnat upplysa matroserna om
kaptenens svek. Vidare är det högst osannolikt, att desse senare så
illa aktgifvit på den rådande vindriktningen, att de däraf icke
blifvit upplysta om, att man styrde en kurs alldeles motsatt den, som
de trodde, att de lyckats tilltvinga sig. Och slutligen, som
auktoriteter i navigation påvisat, strider det i högsta grad mot all
sannolikhet, att fartyget under nattens lopp kunnat tillryggalägga den
betydande väglängd från Sardinien till Afrika, som Columbus i sin
berättelse anför.
Till samma slag af otillförlitliga historier bör hänföras
berättelsen om den resa, som Columbus 1477 säges hafva företagit till
Island ombord på ett skepp från den engelska hamnen Bristol. Den
beskrifning, som Columbus lämnat om denna ö, hvilken han kallar
Tile eller Thule (ty icke en gång namnet »Island» anför han), är så
märkvärdigt illa hopkommen och så öfverdrifven, att man knappt
kan utleta, hvad han egentligen åsyftat. Bland annat förlägger han
denna ö 10 grader för nordligt, men vill därtill göra troligt, att han
ytterligare gjort en afstickare på 100 leguas i det norr om ön belägna
ishafvet, och detta i februari, d. v. s. midt i vintern.
Härmed faller också ohjälpligt den ofta förfäktade förunderliga
åsikten, att Columbus under sin vistelse på Island fått höra om
Nordmännens färder till Vinland och att han därigenom först
kommit på den tanken, att land vore att påträffa längre bort i
väster.
Att Columbus företagit vidlyftiga resor, är emellertid omöjligt
att bestrida, och det är i hög grad sannolikt, att han besökt Guinea-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
