Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus' andra resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 207
Från bergets topp, där Columbus uppreste ett väldigt
träkors, hvilket ännu förvaras (?) i San Domingos katedral, kunde
man njuta af den härliga, redan af Hojeda beskrifna utsikten öfver
den nedanför liggande natursköna, bördiga och tätt befolkade dalen,
hvilken ansågs vara värdig den stolta titeln Vega Real, d. v. s.
kungsslätten. Den lilla armén steg nu ned till denna slätt under
utvecklande af den största möjliga ståt, afsedd att göra intryck på
infödingarne. Särskildt lade man an på att vid passerandet af
byarna låta hästarna kråma sig och gå med taktsteg — de »sevillanska
krakarna» (kanske gamla cirkushästar!) tyckas hafva varit rätt
presentabla.
Framför allt gjorde det på infödingarne ett öfverväldigande
intryck att för första gången få bevittna, när en ryttare steg af hästen.
Dessa två hade nämligen enligt deras mening tillsammans utgjort
en enda varelse, hvilken man nu såg skilja sig i olika, fortfarande
lifaktiga delar.
Infödingarne, som till en början hållit sig undan af fruktan för
främlingarne, öfvervunno snart sin försagdhet och umgingos inom
kort i all förtrolighet med de hvite, hvilka å sin sida genom små
skänker på allt sätt sökte vinna naturmänniskornas förtroende.
Sedan öfverskridandet af en djup flod beredt expeditionen icke
så ringa svårigheter, fortsattes färden uppför den svårtillgängliga
bergstrakt, som begränsade Vega Real i söder. Man hade här
kommit till de redan nu ryktbara Cibao-guldbergen, om hvilkas rikedoin
så många underbara berättelser begärligt slukats af allmänheten.
Marschen var högst tröttande, endast långsamt kunde färden nu
fortsättas. Alla voro dock enige om, att något mera paradisiskt
natursceneri hade de aldrig skådat.
Särskildt Columbus var rent af hänryckt, och i denna sin lyfta
sinnesstämning såg han öfverallt spår till förekomst af all världens
rikaste produkter, såsom guld, bernsten, lapis lazuli, koppar m. m.
Han beslöt emellertid att denna gång icke tränga längre fram.
Columbus lyckades tillbyta sig något guld af härvarande infödingar, af
hvilka han dessutom erhöll meddelandet om, att i ett längre bort
beläget område guldklumpar af vida större dimensioner funnos, än här.
»Längre bort!1» Columbus kunde med rätta förundra sig öfver,
hvarför han aldrig lyckades uppnå de bästa guldfyndorterna. Man
fann snart en liten, af en flod genomskuren bergsslätt, i strategiskt
hänseende synnerligen lämplig för anläggning af en befäst plats.
Beslut och handling äro ett! Man grep strax verket an.
Det här uppförda citadellet, af hvilket trädbevuxna lämningar
ännu finnas och som, enligt Las Casas’ ord, »låg så nära guldet,
att man kunde se detta med ögonen och röra det med händerna»,
erhöll namnet S. Tomas. Här kvarlämnade Columbus 56 man
under PEDRO MARGARITE’S befäl, hvarpå återfärden anträddes till
Isabella, dit man återkom den 29 mars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
