Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus' tredje resa och Syd-Amerikas upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 231
breda ränna, genom hvilken vattnet brusade fram med häftig fart,
»påminnande om Guadalquivir vid högvatten», gaf Columbus sundet
namnet Boca del Stierpe, d. v. s. ormgapet.
Amiralen hade nu fått bevittna det här rådande fenomenet, att
Orinocos ofantliga vattenmassa, som vid sitt utflöde i hafvet stundom
bildar ett väldigt vågsvall, strax fattas af den starka, utmed kusten
strykande ekvatorialströmmen och af denna föres genom det
omtalade sundet. Det lättare, gula flodvattnet flyter öfver det tyngre
hafsvattnet, så att hafvet, såsom redan dess färg anger, vidt och
bredt är sött. Columbus’ manskap hade också högligen förvånats
öfver, att finna drickbart vatten så långt ut till sjös.
Columbus befann sig alltså nu i den s. k. Pariagolfen, eller,
som han kallade den, Golfo Triste, d. v. s. den sorgliga bukten. Det
land, som han hade i väster, d. v. s. Syd-Amerikas fastland, tjusade
amiralen i så hög grad genom sina talrika hamnar, sina härliga
skogar, uppfyllda af muntra, bullrande apor och glänsande fåglar,
sin hälsosamma, styrkande luft, att han, såsom han skref till
Ferdinand och Isabella, trodde sig här hafva funnit själfva det
jordiska paradiset.
Amiralen, som led af en svår ögonsjukdom, hvilken hban
ådragit sig under sin föregående resa, gjorde dock intet försök att
närmare undersöka denna älskeliga kust, som han emellertid ansåg
göra skäl för namnet Tierra de Gracia, d. v. s. behagets land. En
del af skeppens besättning gick i land i närheten af en flodmynning
på Pariahalföns sydliga sida. Detta skedde den 5 augusti 1498,
hvilket datum alltså betecknar Européernas faktiska annekterande af
Syd-Amerika. Huruvida Columbus verkligen nödgats stanna
ombord, som flere författare menat, eller han själf personligen
deltagit i denna exkursion, är ovisst. Det första har dock
sannolikheten för sig.
De infödingar, som här påträffades, gjorde intrycket af att vara
i besittning af en högre kultur än de Indianer, hvilka man förut
lärt känna. Deras kanoter voro väl arbetade och försedda med
soltält. Redan deras utseende talade fördelaktigt för dem, deras drag
voro ädlare, och hållningen mera manlig. Spanjorerna lade bl. a.
märke till den egendomligheten, att de luktade på alla föremål, som
voro för dem obekanta, t. ex. ett stycke mässing. Men det, som
i synnerhet väckte de snikne Spanjorernas uppmärksamhet, var den
betydande mängd guldsmycken och framför allt de sköna
pärlhalsband, hvarmed infödingarne voro prydda.
Inom kort hade infödingarne och Européerna kommit på
mycket förtrolig fot med hvarandra. Landets barn visade främlingarne
den största gästfrihet, och den ena festen aflöste den andra. På
de senares upprepade frågor om pärlornas förekomst, pekade de
förre oföränderligt åt samma väderstreck, åt väster,. Åt detta håll,
läto de förstå, på andra sidan kullarna, vore en annan kust belägen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
