Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus' tredje resa och Syd-Amerikas upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 245
praktiskt utförbara geografiska företag ur hågen. Under sin sista
resa hade han med stor uppmärksamhet iakttagit den väldiga
hafsström, som i ostvästlig riktning strök tefter »paradislandet» och
»pärlkusten», d. v. s. Syd-Åmerikas nörra kust. Denna ström, som
enligt hans mening förde hän mot det af Portugiserna under GAMA
uppnådda asiatiska Indien, förklarade Colünmbus sig nu hafva för
afsikt att följa dit bort. Det var med äñledning af denna bestämdt
uttalade plan och måhända äfvèn fi viss mån för att blifva kvitt
den i längden ytterst besvärlige amiralen, som Majestäterna slutligen
biföllo dennes anhållan. .
Golumbus’ fjärde resa kan med rätta anses såsom direkt
föranledd af Gamas framgångar i Indien, genom hvilka den förres färder
till Cathay (1) och Zipangu (!1) helt och hållet ställts i skuggan. Denna
resa utgjorde Spaniens svar till Portugal. Men alldenstund
Spanjorerna icke tilltrodde sig att gå öster om den påfliga
demarkationslinjen, så nödgades de välja den västliga vägen till de efterlängtade
trakterna. Det gällde således närmast, att leta sig fram från den
Atlantiska till den Indiska oceanen genom Malakka-sundet, om hvilket
man hade en dunkel aning. Enligt Columbus’ antagande borde detta
sund vara beläget sydväst om Española, någonstädes emellan
pärlkusten och Cuba.
Den nu utrustade flottan var emellertid mycket anspråkslös och
bestod af endast 4 karaveler, hvardera på en 50—70 tons, med en
besättning af sammanlagdt 150 man. På resan medföljde såväl
BARTOŁLOMEO COLON som amiralens 14-årige son FERNANDO.
Af Majestäterna hade Columbus emottagit i hög grad
betecknande förhållningsorder, såsom t. ex. att seglåa rakt mot väster med
undvikande af Española och att icke under denna färd göra
infödingar till slafvar. Detta visar, att Ferdinand och Isabella till fullo
genomskådat sin visserligen begåfvade, men esomoftast oefterrättlige
förtroendeman och därför ansågo sig i fråga om honom böra vidtaga
sina försiktighetsmått. Vidare, hette det i instruktionen, skulle
expeditionen medtaga ett par personer, som förstodo arabiska, äfvensom
en notarie, hvars särskilda åliggande det var att föra noggrant
protokoll öfver resans alla tilldragelser. Genom denna sista klausul
ville Majestäterna tydligtvis åtminstone försöka att trygga sig emot
de otaliga skepparhistorier, hvilka de hittills med eller emot sin vilja
fått till lifs.
Eskadern lämnade Cadiz d. 11 maj 1502. Vägen togs om
Canariöarna, och efter en lätt öfverfart nåddes de Små Antillerna
d. 15 juni. Columbus’ afsikt var att därifrån direkt segla till
Jamaica, men han hindrades af ett långvarigt oväder, under hvilket
ett af hans skepp, så påstod han åtminstone, hade lidit stor skada.
Det var emellertid under denna förevändning som Columbus, trots
den kungliga instruktionen, styrde kosan till Española, för att se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
