Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus' sista lefnadsår. Hans afkomlingar. Hans personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 H. H. VON SCHWERIN.
som också beviljades honom den 26 november. Händelsen fogade
emellertid så, att hans höga gynnarinna drottning Isabella just denna
samma dag afled i den lilla staden Medina del Campo.
Vid underrättelsen om dödsfallet och med afseende fäst vid att
han själf var illamående och vintern synnerligen sträng, beslöt
Columbus att tills vidare inställa den påtänkta resan. Han stannade
i stället vintern öfver i Sevilla. Däremot sände han Bartolomeo och
Fernando till Segovia för att kyssa Ferdinands hand och aflägga
rapport inför konungen öfver den sista resans tilldragelser. Konung
Ferdinand, som aldrig visat något synnerligt intresse för de
castilianska upptäckterna, var nu efter sin gemåls död ifrigt sysselsatt
med att trygga sina barn arfvet efter drottningen. Mindre än
någonsin hade han tid att nu befatta sig med Columbus’ klagomål och
anhållan om att återfå sin ställning som vicekonung. Han erbjöd
visserligen amiralen besittningar i Spanien i utbyte mot
vicekonungadömet, men härpå kunde denne trots alla påtryckningar icke förmås
att ingå. Däremot förklarade han sig slutligen vara beredd att
afstå från denna värdighet till förmån för sin son Diego, men detta
förslag afböjdes af den spanska regeringen.
Till Diego, hvilken vid denna tid tjänade som page vid hofvet,
skref han upprepade bref. Allt, hvad vi känna om amiralens sista
lefnadsår, är hämtadt just från dessa skrifvelser till sonen, hvilken
fadern i följd af hans ställning till hofvet lämpligen kunde använda
som mellanhand mellan sig och regeringen. Amiralen klagar jämt
för sin son, att han, trots de stora tjänster, han under 20 år bevisat
Spanien, nödgas lefva ett bekymmersamt lif i Sevilla. Endast med
möda kan han skaffa sig de penningar, han behöfver för att betala
sin mat. l
Man gör emellertid rättast i att icke taga amiralen alltför
mycket på orden. Det kan nämligen bestämdt påvisas, att detta
Columbus’ tal om torftighet är ogrundadt. Tvärtom vet man, att amiralen
under sin vistelse i Sevilla var ägare allra minst till 4,000 castellanos, d.
v. s. mer än 20,000 kronor, en för den tidens penningvärde ingalunda
obetydlig förmögenhet. Han bodde visserligen ensam, men i ett af
stadens förnämsta kvarter, och hade god kredit hos sina landsmän, de
härvarande italienske bankirerna. Den 23 februari 1505 erhöll
Columbus tillstånd att inställa sig vid hofvet, för sin hälsas skull ridande
på en mulåsna i stället för till häst. Dock kunde den sjuke mannen
först tre månader därefter begagna sig af denna tillåtelse. I maj
lämnade Columbus Sevilla, men när han efter en ytterst långsam
resa i augusti framkom till Segovia, hade Ferdinand redan flyttat
residenset till Salamanca. I Segovia nedskref emellertid amiralen
sitt testamente. Därefter reste han till Salamanca och följde hofvet,
som kort därpå lämnade denna stad, till Valladolid.
Underhandlingarna med Ferdinand ledde emellertid, som han bort
förutse, icke till något resultat. Sitt sista hopp satte den olyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
