Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den "Nya världen"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNaS TIDEHVARF. 271
lige upptäckaren af alla de härliga land, som han så väl förstod att
skildra. Äfven detta bref blef utgifvet på italienska och franska.
Den franska öfversättningen nådde år 1506 (eller 1507) fram
till S:t Dié, en liten lärdomsstad i Lothringen, hvilken redan länge
varit bekant för sitt kollegium af vetenskapsidkare, som bl. a.
förfogade öfver en egen tryckpress, någonting för denna tid högst
ovanligt. j
Den här boende unge humanisten och geografen MARTIN WALD-
SEEMÜLLER, eller, som han med sitt efter tidens sed latiniserade lärda
namn kallades, HYLACOMYLUS, intog den på latin öfversatta skriften
i sin d. 15 april 1507 utgifna afhandling Cosmographiæ Introductio,
d. v. s. inledning till kosmografien, hvilken var afsedd att utgöra
företalet till en ny upplaga af Ptolemæus, som man i S:t Dié
justberedde sig att utgifva med upptagande af de många, nyligen gjorda
upptäckterna. .
Det ursprungligen för Soderini afsedda företalet förändrades rätt
tanklöst af öfversättaren, så att det gällde såsom riktadt till Hertig
RENÉ AF LOTHRINGEN, titulär konung af Jerusalem och Sicilien,
hvilken var en stor beundrare af den geografiska vetenskapen samt en
ifrig beskyddare af det lilla lärdomssätet i S:t Dié. Följden häraf
blef, att denne furste råkade att, ögonskenligen åtminstone, af
Vespucci tilltalas såsom dennes vän och skolkamrat.
Det är i detta sitt företal till Vespuccis skrift som
Waldseemüller framkommer med det förslag, hvilket var ämnadt att blifva
af världshistorisk betydelse. Sedan han i afhandlingen först omtalat
de vanliga tre världsdelarne, kommer han till den fjärde och
yttrar i sammanhang därmed följande bevingade ord:
»Men, alldenstund dessa världsdelar äro bättre kända, och en
annan fjärde del — alia quarta pars — nu har blifvit funnen af
AMERICUS VESPUTIUS, såsom af det följande kan ses, så vet jag icke
hvad som hindrar oss att efter upptäckaren Americus, en man med
stort förstånd, kalla den AMERIGE eller AMERICA, det är Americus’
land, sedan både Europa och Asia fått sina namn efter kvinnor.
Landets läge och invånarnes seder kunna lätt inhämtas af Americus’
två gånger två resor, hvilka här följa.»
De i denna »lilla elaka bok», som man kallat den, anförda nya
benämningarna America, Novus Mundus, Quarta Pars voro alltså
ämnade att alldeles specielt användas för områdena söder om
ekvatorn: Brazilien, Argentina m. m. Den gamla världen låg på norra
hemisfären, i motsats till den nya, som låg på den södra och
besökts af Vespucci. Columbus hade, som vi sett, för sin del aldrig
öfverskridit ekvatorn.
Sextonde århundradets tyske geografer och kartritare använde
också, som sig borde, till en början benämningen i denna mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
