Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fernando Cortez och Mexikos eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 3807
som utsändes af Cortez för att upptäcka det efterlängtade sundet,
måste vända om med oförrättadt ärende.
Däremot hade dessa resor till följd, att största delen af de
centralamerikanska landen Guatemala, Honduras och Yucatan noggrant
undersöktes från haf till haf och eröfrades för Spaniens räkning.
Kommande från annat, håll hade Spanjorer redan slagit sig ned i
Nicaragua, och på detta sätt hade de bägge spanska eröfringszonerna,
den norra och den södra, sammanträffat.
Central-Amerikas eröfring kunde dock först fullbordas, sedan
ytterst blodiga strider utkämpats mot därvarande krigiske infödingar.
Under ett dylikt af Cortez själf anfördt eröfringståg, hvarvid han
hade varit frånvarande från Mexiko längre tid, än man beräknat, och
då man började tro, att ståthållaren själl omkommit, utbröt missnöjet
här. Cortez hade nämligen många afundsmän, och desse afgåfvo till
hofvet i Madrid en mängûd till största delen alldeles ogrundade
klagomål emot honom.
Ståthållaren tvingades slutligen att 1528 återvända till Spanien
för att där inför regeringen själf försvara sin sak. Han landsteg i
Palos, och genom ödets märkvärdiga lek sammanträffade han i det
närbelägna La Rabida-klostret med äfventyraren FRANCESCO PIZARRO,
hvilken snart skulle göra sitt namn världsberömdt genom sina
eröfringar i Söder, hvilka ett på så lyckligt sätt kompletterade dem, som
Cortez själf gjort i Norr.
Trots att han efter ändlösa processer lyckades rättfärdiga sig
inför det Indiska rådet, gick det honom emellertid nu, som det förut
gått Columbus. Det mäktiga rådets president, FONSECA, den
olycklige amiralens energiske motståndare, var afvogt sinnad äfven mot
Mexikos eröfrare, och följden däraf vardt, att Cortez icke blef
återinsatt i sin forna värdighet.
Här ett af de talrika exemplen på den spanska kolonialpolitikens
trångbröstade principer, hvilka också direkt varit anledning till, att
Spaniens ofantliga kolonialrike, efter att under århundradens
missregering hafva långsamt aftynat, nyligen ohjälpligen sam manstörtat.
Karl V visade i öfriga afseenden Cortez den största
uppmärksamhet och tilldelade honom flerfaldiga utmärkelser. Men under alla
omständigheter fasthöll Hans Majestät hårdnackadt den princip,
som han en gång omfattat, att icke anförtro förvaltningen af
koloniallanden åt dem, som eröfrat desamma. I öfverensstämmelse
härmed utnämndes DON ANTONIO DE MENDOZA, en man af
högaristokratisk familj, till »vicekonung» öfver Nya Spanien. För egen del
fick Cortez nöja sig med den klingande, men skäligen tomma titeln
»Amiral öfver Söderhafvet». Han hade dock redan förut till
evärdelig besittning för sig och sina efterkommande erhållit ett af
Mexikos fruktbaraste landskap, Oazacas härliga dal, jämte den därmed
följande värdigheten som Marques del Valle, d. v. s. dalens markis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
