- Project Runeberg -  De stora upptäckternas tidehvarf /
317

(1900) [MARC] Author: Hans Hugold von Schwerin - Tema: Exploration, Geography
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De s. k. mindre upptäckarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 317
forslas öfver vattnet ridande grensle på ryggen af en af sina infödde
följeslagare. Vid framkomsten till den djupaste flodfåran ramlade
Indianen, med sin ryttare på ryggen, afsiktligen omkull, och med
tillhjälp af sina tillskyndande kamrater höll han varsamt den hvite
mannen så länge under vattnet, att lifvet tycktes hafva flytt. Därpå
lade gärningsmännen kroppen på flodstranden, för att passa på, när
lifvet skulle återvända, något som de ännu ansågo vara rätt troligt.

Det var icke utan, att de kände sig något hjärtängslige öfver
hvad de nu uträttat. Infödingarne sparade därför icke på förtviflade
tjut, hvilka skulle föreställa ursäkter till den hvite mannen, där han
låg på flodkanten, för den behandling, de understått sig att låta
honom genomgå. De voro nu så ledsne öfver hvad de gjort, men
de hoppades, att han ville låta nåd gå för rätt och förlåta dem.

När emellertid likets förruttnelse inträdde, uppfattades detta som
ett säkert dödstecken. Härmed var förtrollningen bruten! De hvite
voro vanliga dödliga människor! Och landets alla mörkhyade söner
sammanrotade sig för att kasta främlingarne ut i hafvet. Ett
allmänt blodbad anställdes på de öfver hela ön spridde, intet ondt
anande Spanjorerna, och emot deras hufvudstödjepunkt Caparra kommo
väldiga skaror fiender anstormande.

I denna farliga belägenhet förlorade Ponce de Leon icke
hufvudet. Han afsände ilbud till 8. Domingo med anhållan om snar
hjälp. De 100 man, han på ort och ställe hade, fördelade han på
tre afdelningar, hvilka turvis gjorde utfall, hvarunder de belägrande
Indianerna tillfogades stora förluster.

Under dessa strider utmärkte sig hunden Berezillo i högsta grad
såväl genom sitt mod- som genom sin styrka. Den nytta, som han
gjorde, värderades till fullo, och hunden erhöll också på ståthållarens
uttryckliga befallning alldeles samma dagaflöning som en vanlig
armborstskytt förutom en viss föreskrifven andel af bytet. Berezillo fick
den död, han förtjänte. Han sårades till döds af en förgiftad pil,
när han simmande sökte upphinna en flyende Carib, som störtat sig
i hafvet. Krigshunden hade dock tyvärr en talrik afkomma, hvilken
sedan aktivt ingrep i den grymma utrotningsstrid, som Spanjorerna
satte i gång i den Nya Världens skilda landskap.

Under tiden hade den begärda undsättningen hunnit anlända från
Española, och med dess tillhjälp lyckades Ponce tillfoga fienden ett
afgörande nederlag. En stor mängd infödingar, bl. a. öfverkaziken,
stupade. Från denna stund upphörde allt ordnadt motstånd mot
främlingarne, och Indianerna spridde sig i öns otillgängliga skogs-
och bergstrakter. De af dem, som icke nedhöggos af Spanjorerna,
gjordes af desse till slafvar. Alla män, kvinnor och barn användes
till att förrätta de hårdaste arbeten i bergverken. Men då de icke
kunde vänja sig vid dylika ansträngningar, dukade de massvis under,
och snart voro de sista kvarlefvorna af Burenquens befolkning
utplånade från jordytan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 11 14:05:14 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/storaupp/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free