Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Balboa upptäcker Söderhafvet - Perus eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
834 I. H. VON SCHWERIN.
mande landsmän. Efter blodiga inbördesstrider mellan Européerna
organiserades omsider det spanska väldet på ett någorlunda
tillfredsställande sätt i denna del af Nya Världen.
PERUS ERÖFRING.
Sju hela år förflöto efter Balboas död, innan Spanjorerna med
allvar grepo sig an med eröfringen af det sydliga guldlandet, hvilken
redan Balboa varit beredd att utföra. Under denna mellantid hade
Cortez, som vi sett, fullbordat Mexikos storartade eröfring. Men
Spanjorernas uppmärksamhet hade samtidigt, någonting som
ytterligare kan anföras till deras ursäkt, varit riktad äfven åt ett annat
håll, långt-borta på den andra sidan af jorden, i den ostasiatiska
världen, där den riksviktiga frågan om Molukkerna varit föremål
för de ifrigaste underhandlingar och det hetsigaste meningsutbyte
mellan Spanien och Portugal.
Redan 1515 hade Spanjorerna vid en rekognoscering af S.
Miguelbuktens södra kust sammanträffat med en krigisk Indianhöfding
Birú, hvilken tillfogat dem blodiga förluster. Det blef inom kort
allmänt brukligt bland Panamanäsets europeiske kolonister att
beteckna samtliga de söderut vid Stora oceanen belägna områdena
såsom »Birús land». Häraf bildades snart namnet FPerú, som
tillämpades på det stora guldrika område, hvilket man hade hört
vara beläget åt detta håll.
År 1524 togo sakerna en helt annan vändning, då det i
upptäckternas historia så uppseendeväckande »tremansförbundet»
bildades af FRANCESCO PIZARRO, DIEGO ALMAGRO Och HERNANDO DE
LUQUE i afsikt att på egen hand eröfra det ofta omtalade
guldlandet Perú! En i sanning egendomlig, i sig själf ingalunda
lysande sammansättning af tvänne typiske äfventyrare och en förmögen
prästman.
FRANCESCO PIZARRO, oäkta son till en spansk officer och en
kvinna af den lägsta samhällsklassen, föddes (liksom Cortez) i
provinsen Estremadura något år på 1470-talet. Den berättelsen gick,
att barnet, som af modern blifvit utlagdt på kyrkotrappan, räddats
från hungersnöden genom att dia en sugga. Med denna
»modersmjölk» tyckes han hafva insupit en viss förkärlek för svinsläktet,
ty man vet, att den unge Francesco tillbragte sina gossår som
svinvaktare. Ett visst dunkel hvilar för öfrigt öfver första delen af hans
lif. Det är dock ingalunda otroligt, att han tidigt egnat sig åt
krigareyrket, och att han som simpel soldat deltagit i flera fälttåg
i Italien. År 1510 återfinna vi honom som en man i sina bästa
år i Sevilla, då han står i beredskap att med DIEGO COLON för
första gången gå öfver till Amerika, den blifvande skådeplatsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
