Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Perus eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354 H. H. VON SCHWERIN.
De närmast följande månaderna använde Pizarro till att
omdana Cuzco till en spansk stad. Breda gator utlades, offentliga
byggnader uppfördes, och solens tempel förvandlades till ett —
dominikanerkloster! Cuzcos läge långt inne i landet var dock icke
lämpligt för hufvudstaden i den nya spanska provinsen. Pizarro beslöt
därför förlägga regeringens säte till kusten, hvarifrån förbindelsen
med det spanska Central-Amerika och hemlandet i Europa lättare
kunde underhållas.
Den 6 januari 1535 lade han grunden till en ny stad, Ciudad
de los Reyes, längre fram benämnd Lima, vid floden Rimac, några
kilometer från dess mynning i hafvet. Just som adelantadon var
ifrigt sysselsatt med den nya stadsanläggningen, återkom hans
broder Fernando från Spanien, där han och hans rika guldsändning
väckt ett oerhördt uppseende. Han medförde många nyheter.
Själf hade han blifvit utnämnd till »Riddare af S. Jago» och
»Amiral», under det att hans broder Francesco, ledaren af det hela,
hade fått namn, heder och värdighet af »Markis», någonting, som i
hög grad smickrade den forne svinvaktaren. Denne senares
ståthållarskap Nya Castilien hade fått en ytterligare territoriell utvidgning.
ALMAGRO hade nu, äfven han, erhållit ett ståthållarskap, Nya Toledo,
som skulle omfatta det söder om Pizarros område belägna, ännu
oeröfrade landet, motsvarande nuvarande Chile. Slutligen hade
munken VALVERDE såsom belöning för sitt visade nit blifvit utnämnd
till »Biskop af Cuzco». .
För sin del hade Almagro allt skäl att känna sig missnöjd med
det, som fallit på hans lott. Med rätta kunde det kallas »ett lysande
elände» att utnämnas till ståthållare öfver ännu icke undersökta
landsträckor, under det att besittningen af de redan eröfrade rika landen
tillerkändes Pizarro och hans bröder.
Han dolde emellertid sin förbittring och anträdde på hösten
1535 med 200 man marschen söderut för att eröfra det land, som
tillerkänts honom. Under oerhörda strapatser, genom brännande
öknar och igensnöade bergspass och under ständiga strider med de
ytterst krigiske infödingarne bröt den tappre Almagro sig en väg
ända till 35° sydlig bredd, då han beslöt att anträda hemresan.
Sviken i sina förhoppningar, ty ingenstädes hade han fått syn på
de drömda skatter, som här skulle finnas, återvände han kustvägen
genom Atacamaöknen till Cuzco, dit han anlände på våren 1537.
Detta Almagros lika djärfva som resultatlösa tåg är emellertid ett
af de mest lysande exempel på den makalösa ihärdighet, som
Spanjorerna så ofta lade i dagen på conquistans tid.
Under tiden hade viktiga händelser tilldragit sig i Incariket. Dess
invånare, som genom det dagliga umgänget med de hvite kommit
under fund med, att de icke voro så fruktansvärde, som de från
början föreställt sig, började repa mod och hoppas på en förändring
till det bättre. Incan MANCO, som förstått, att Almagros frånvaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
