Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröding, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 66 —
eller i En syn i avdelningen Bibliska fantasier:
Helvetet såg jag öppet ligga,
Stämmor hörde jag stöna och tigga
Om en droppe vatten,
Stämmor hörde jag stöna och stamma
Hest i lågor, som vita flamma
Mot den eviga natten.
Ja, man finner till och med, att den mörka tonen
överväger i denna samling. Hans Larsson, som skrev en kritik
i sjätte häftet av Nordisk Tidskrift, var den ende samtida,
som fullt klart uppfattade detta. Han säger bland annat: r)
"Det kärva allvaret med något rätt mörkt i tonen är,
om jag uppfattar rätt, grunddraget hos Fröding, det vari
man har honom hel och hållen. Den tudelning i lynnet han
själv tycks anta i prologen till Gitarr och dragharmonika
tror jag icke finnes i grunden. Han är varken
rolighets-makare eller sentimental. Det är mörka stänk i
ögonstrålarna när han är lustig, och det är strävhet, när han är
känslig."
Så kom det svåra utbrottet av sinnessjukdomen, som
tvingade honom att söka vård under åren 1894—96,
företrädesvis i Norge. Periodvis var han emellertid relativt
frisk, och då arbetade han på sin nästa diktsamling, Stänk
och flikar, som utkom 1896.
Dikterna väckte ofantlig uppmärksamhet, och hela
pressen var enig om deras stora förtjänster, men många kritiker
slogo också ned på del realistiska nakenmåleriet i En
morgondröm med flera dikter. Blott en enda person var övei
hövan affekterad och riktade våldsamma angrepp mot
författaren. Det var Sigurd (Hedenstierna) i Smålandsposten,
som kom med de råaste okvädingsord och de skymfligaste
tillmälen. Han yrkade på att det i hans ögon vidriga
tryckfrihetsbrottet borde åtalas, och han drog sig icke för att
kalla Frödings förläggare Albert Bonnier för "den
ärevördige sjuttiosjuårige bordellpoetförläggaren". Åtalet kom
också, men först sedan skandalbladet Budkavlens ökände
redaktör Janne Bruzelius avtryckt de tvivelaktiga ställena,
som genom detta förfaringssätt lösrycktes ur sitt
sammanhang och fick rent pornografisk karaktär. Ehuru Fröding
blev frikänd, inverkade säkerligen åtalet och den därmed
förbundna presskampanjen menligt på hans själstillstånd.
Själv vidhöll han sin ståndpunkt i sedlighetsfrågan, men
Citatet tidigare framdraget av John Landquist i hans
utmärkta Frödingmonografi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
