Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamsun, Knut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 76 —
arbeten tilldraga sig större intresse. En mera kongenial
gestalt framträder i den märkliga Munken Wendt, 1902,
där titelpersonen är en ytterligt fängslande vagabondnatur
med en fatalistisk laissez-aller-syn på livet. Vi äro alla
marionetter och måste följa ryckningarna från de trådar,
som samlas i den högstes hand, och för oss gäller det
närmast att inom det ringa mått, som är oss givet, söka finna
det mest intressanta och märkliga och för oss värdefulla.
Här liksom i de tidigare verken möter man ett gnistrande
spel av paradoxer och fantasifyllda utvikningar, en
sprudlande och lekfull gestaltningsförmåga.
Men ännu hade Hamsun icke nått fram till de stora verk,
som skulle säkra ho»nom en av de främsta platserna i sitt
lands litteratur. Han kastar i snabb takt fram skisser och
reseskildringar och dikter och dramer, men saknar ännu
konstnärlig fasthet trots enstaka, ypperliga verk. Men så
kommer hans första stora allmogeskildring, Segelfors by,
1915, där han i breda och kraftiga drag ger en bild av
brytningen mellan gammal och ny kultur, av landsbygdens
infiltrerande med stadens köpenskap och seder och bruk. Och
ännu säkrare och mera imponerande blir hans nästa verk,
Markens gröda, 1917.
Det är i denna roman nybyggarnas kamp med den hårda
torvan står i centrum, nybyggaren Isak, som börjar
med två tomma händer, miltals från närmaste
människoboning långt uppe i fjällen invid gränsen till Sverige och
som under hela sitt liv ej känner till något annat än den
stora uppgiften att göra jorden fruktbar. Han låter
romanens geniala vagabondtyp, Geisler, i slutet av verket säga
dessa ord om nybyggaien: Ni ha allt att leva av, allt att
leva för, allt att tro på, ni födas och frambringa, ni är de
nödvändiga på jorden. Det är inte alla, som är det, men
ni är det; nödvändiga på jorden. Ni uppehålla livet. Från
släkte till släkte är ni till i idel alstring, och när ni dö,
vidtager den nya alstringen. Det är detta, som menas med det
eviga livet. Vad ha ni igen för det? En tillvaro i rätt
och makt, en tillvaro i ärlig och riktig ställning till allt.
Vad ni ha igen för det? Ingenting jäktar och regerar er på
Sellanrå, ni ha lugn och myndighet, ni är omgiven av den
stora friden. Det ha ni igen för det. Ni ligga vid en barm
och leka med en varm modershand och dia. Jag tänker på
din far. Han är en av de trettiotvå tusen. Vad är mången
annan?
Med Markens gröda har Knut Hamsun skänkt sitt land
en episkt bred skildring av bondens och odlarens och
skaparens verk och liv. Denna roman är det konstnärligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
