Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Larsson, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 108 —
såväl det rokokolätta, glada 1700-talet som med den
hemtrevliga författarinnan ’till sådana hemidyller och genrebilder
som Den glada festen. Högst som illustratör står han
emellertid i de utomordentliga teckningarna till Sehlstedts
dikter. Det är inte heller underligt. Även Sehlstedt var en
hans själsfrände.
Men Carl Larsson behövde inte gå över ån efter vatten.
Han hade idyll och hemglädje nog hemma hos sig och fru
Karin och ungarna, Suzanne och Pontus och Ulf och
Lisbeth och allt, vad de nu heta. Ingen har kunnat älska sitt
hem mer än ;han — och ingen har kunnat imåla sitt hem
så outtröttligt och med så synbar arbetsglädje som just han.
Han var väl aldrig så lycklig, som då han var hemma —
kanske var det därför att han som barn fått vara utan den
lycka, ett lyckligt hem kan skänka. Och allt och alla skulle
förevigas. Naturligtvis först och främst fru Karin och
ungarna. I alla möjliga och omöjliga ställningar, omgivningar
och situationer. Det har tydligen också berett honom en
pojkaktig fröjd att peta fram de mest oväsentliga
hemdetaljer på ett sätt, som framhäver verklighetstroheten, på
samma gång som det kan verka i hög grad komiskt. Och
alltid ligger hans hem; "åt solsidan", där solen lyser lika
varmt över vardagar som över festdagar. Det är onödigt
att draga fram exempel. Hela Sverige känner hemmet
i Sundborn både utan och innan och har av bilderböcker
sådana som Ett hem, Åt solsidan o. s. v., lärt sig se på
detsamma med familjefaderns egna, förälskade ögon. Och
inte bara Sverige. Även långt utonn Sveriges gränser har
det hemmets solstrålar trängt, och i synnerhet i Tyskland
är Carl Larssons konst uppskattad på ett sätt, som annars
bara kommer landsmän till del.
Men dragningen åt idyllen var endast ena sidan av Carl
Larssons naturell. Den andra var egentligen rakt motsatt
och drog honom mot det monumentala. Sina lärospån på
väggmåleriets område gjorde han i Paris och Göteborg. Det
var den kände konstfrämjaren Pontus Furstenberg, som
uppmuntrade honom härtill gencxm att beställa några
monumentala tavlor till sitt ryktbara galleri. Carl Larsson grep sig
verket an med uppbjudande av ali sin energi och ali sin
fantasi. Resultatet blev de trenne stora, skulpturinfattade
oljemålningarna Renässans, Rokoko och Nutida konst, av
vilka i synnerhet den sistnämnda är typisk Carl Larssonsk
i sin lekfulla elegans och färgglädje. Nu hade han varslat
om, vad som komma kunde. Nästa steg på samma väg togs
^enom de al secco år 1891 i Göteborgs elementarskola för
flickor utförda bilderna ur den svenska kvinnans historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
