Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strindberg, August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 176 —
skådespelarens. Men även här hade han otur, och i sin
förtvivlan ville han göra slut på sitt liv och tog in opium,
men det gjorde honom ’ngen skada.
Strindbergs intresse för teatern var emellertid väckt, och
då han misslyckats som skådespelare, slog han sig i s^llet
på dramatiskt författarskap. Här lyckades han bättre, och
det ena verket följde på det andra. Han befann sig nu
åter i Upsala, där han idkade filosofiska studier. Han
stiftade även ett vittert kamratförburtd "Runan" vars
medlemmar togo sig fornnordiska namn. Strindberg själv
kallades Frö.
På hösten 1871 fick han dramat Den fredlöse uppfört på
Dramatiska teatern. Det tycktes emellertid ej ha vunnit
någon framgång hos allmänheten, men det skaffade
Strindberg hjälp från kungen, Karl XV, vilken anslog åt honom
ett underhåll på 800 kr. årligen ur sin enskilda kassa.
Detta upphörde emellertid 1872, och Strindberg måste
lämna universitetet mitt under terminen och fara tillbaka till
Stockholm för att arbeta för livsuppehället.
Han valde nu skriftställarebanan och började att skriva
i tidningar om konst, litteratur och samhällsfrågor.
Emellertid upphörde på försommaren 1872 den tidning från
vilken Strindberg haft sin största inkomst, och han for nu ut
till skärgården tillsammans med några kamrater i Runa.
Här vistades han på Kymendö hos några vänner bland
fiskarna, vilka läto honom bo på kredit. Han levde ett
sunt friluftsliv och började att skriva det verk, som skulle
bliva den svenska litteraturens förnämsta drama — Mäster
Olof.
Dramats huvudperson är Olaus Petri. Denne
framställes som en person, som ej kunnat genomföra sina stora
avsikter utan prutat med sin övertygelse och vikit undan
för andras vilja och makt. Strindberg har härvidlag icke
historiskt tecknat den store reformatorn utan sig själv, sitt
eget tvivel och sina egna själsstrider liksom han gjort i det
mesta han skrivit.
Skådespelet inlämnades till Kungliga teatern, men det
blev icke antaget, och då han senare sände det till Svenska
Akademien, fick han ingen belöning. I stället blev han
uppmanad att omarbeta det, och några år senare utkom det i
versifierad form, under vilken det blivit mest känt bland
allmänheten.
På hösten 1873 fick han anst"Ilning i Dagens Nyheter
och skötte där den dansk-norska avdelningen, refererade
riksdagens förhandlingar, skrev om teater samt kritiserade
böcker och konst. Men redan på våren 1874 slutade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
