Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hitom döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STORMTIDER
gåfvade barn, sin bäst vuxna telning. När den
mörka molnväggen öfver skogen glider undan
mot norr, medan vårvinden vallar och rensar
himmelstältet och ljuset och värmen ånyo börja
suga mullen, då drömmer utan tvekan allt som
har växtlighet och födslokraft ånyo om sitt
bästa barn.
Men icke så jag! Sorg har kommit i min
vårglädje, ty den bästa åldern var den då svär-
meriet lät mig kalla lifvet en gåfva, och den är
förbi! Den bästa åldern var den, då jag i min
aning var så klok som jag är nu, ehuru jag icke
fått bekräftelse på min klokhet, och därför ännu
kunde hoppas på att jag misstagit mig ... Ett
lefvande museum har världen blifvit för mig,
och fruktlöst söker jag efter den kvinna, som
skall komma mig att glömma, att jag vetat något.
Ty icke är det du, Wanda! Icke är du den
kvinnan! Men jag skäll söka dölja det för
dig . . .
Så lefvande har du stått för mig i fantasien,
medan jag nedskrifvit detta, att det fallit sig
naturligt för mig att kalla dig så som om jag
skrefve till dig och ieke om dig. Men du skall
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
