Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hitom döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■■
HITOM DÖDEN
hon är, men redan i den nästa slita djäflar hen-
nes drag i sär; än är det näsan, än hakan, än
själfva ansiktsovalen, så att hon måste te sig
som en häxa och ett vidunder. Och jag säger
mig förgäfves, att jag ej får öfverlämna mig åt
dessa fantasterier .. . Liksom om man kunde
hjälpa att man blöder när huden rispas? Ack
nej, men ett finnes, —
att återse henne! Om
jag det finge, kanske gyckelbilderna skulle vika,
men jag har ju förbjudit mig att återse henne. . .
För hundrade gången vill jag tänka igenom
och nu också med pennan skrifva fram hur allt
gått till. Må papperet bli den vän jag biktar
mig för, ty ensam kan jag ej bära det längre.
Kanhända får jag ro sedan!
Jag lyssnar alltså tre veckor tillbaka och
hör oss tala ute i det fria. Vinden tar då och
då våra ord, så att vi måste fråga om för att
höra och kunna svara. Sjön larmar under oss.
Det är på Skeppsholmsbron vi gå. Till vänster
lysa Strandvägens auerljus, till höger utefter den
långa kajen Skeppsbrohusens fönsterrader i var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
