Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hitom döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 49
II
-m
HITOM DÖDEN
Blixtsnabbt flyger min tanke längs taflans hori-
sont öfver Östermalm in mot norr med Johannes
och Klara och öfver Riddarholmen och upp längs
södra bergen kring Katarinas kupolstod och
ned öfver strömmen som en skara hvita fisk-
måsar tillbaka till mig, sålunda fullkomnande
ringen. Och det ingår i mitt medvetande hvil-
ket tillskott af njutning det ger att vi ha en så
vacker stad omkring oss. När vi sedan trädde
in under skuggan af Skeppsholmsträden ännu
flämtande efter den långa smekningen, gladde
jag mig åt mörkret liksom om endast mörker
kunde rädda oss från att brista i gråt. Vi ta-
lade icke mer, vi gingo tysta, men våra händer
tryckte hvarandra åter och återigen, och jag
mindes hur jag en gång för längesedan efter en
häftig scen vid hvilken onda ord yttrats både af
mig och af den person jag nu tänker på [det
var för resten min morfar, herr Antonio Tavita]
gjort på samma vis för att ge uttryck åt vår
försonlighet, sedan språket blifvit omöjligt, då
de goda orden blott skulle erinrat oss om de
onda ... Väl var det här ingen försonlighet som
skapat vår sinnesrörelse, men det var dock två
1
ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
