Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Djutrens språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det värsta oväsendet framkallas av papegojorna,
kakaduorna och med dem närbesläktade fåglar.
Dessa urskogsinvånare med sina brokiga fjädrar likna i
sin färgprakt och sin pratsamhet åtskilliga människor.
I urskogen finns det en mängd företeelser, som dessa
kloka fåglar iakttaga; däri äro även orsakerna till deras
debatter att söka.
Egendomligt är det t. ex., att de läraktiga gröna och gråa
papegojorna, som så lätt lära sig ord och satser i
fångenskap, nästan aldrig eller ytterst sällan efterhärma
urskogens ljud, som ju dock dagligen och stundligen nå deras
öron.
Man skulle väl hålla före, att även här
efterhärmningslusten borde komma till synes.
I Colombia, ej långt från Bogota, blev jag några gånger
lurad av papegojor. Dessa härmade på ett förvillande sätt
getternas bräkande, varför jag naturligtvis undrade, hur
det kunde komma sig, att dessa föga melodiösa toner
hördes uppifrån en tät trädkrona.
Några getter kunde jag inte upptäcka, och dessutom
befann jag mig över 50 kilometer från närmaste bebodda
plats, och vildgetter förekommo ej i den trakten.
Jag hade svårt för att tro, att en get kunnat bli ett
klätterdjur, att den kunnat ta sig upp för en några meter hög,
kal stam och försvinna i trädets krona. Även att en puma
rövat en get och släpat den med sig upp i trädet föreföll
osannolikt, ty denne rövare dödar genast sitt byte.
Först efter långvarigt sökande upptäckte jag, att det var
en papegoja som drev med mig.
I Indien kunde jag då och då höra papegojor, som
imiterade djurläten, särskilt apornas, vilka de i bokstavlig
mening efterapade.
Att aporna ha ett eget och alls ej så ordfattigt språk
torde vara allom bekant.
Ömt är apmoderns mummel, när hon talar till sitt barn,
och skärande skarp blir tonen, om barnet varit elakt och
får bannor av mamman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
