- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
42

(1932) [MARC] Author: Joseph Delmont - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Djutrens språk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förföljelsen. Sällan lyckas det en dömd stackare att undgå
:sitt öde; därtill äro förföljarna alltför talrika.

Från ett undangömt ställe har jag ofta kunnat iakttaga
sådana scener, och ett skrämskott i rätta ögonblicket har då
mången gång räddat den dömdes liv.

Variationerna i apornas ljud i ögonblick av stark
upphetsning äro på ett förvillande sätt lika människors under
samma förhållanden.

Gällt och hårt ljuder apornas röst, när de ge uttryck åt
sin kärlek.

Orangutangerna kunna rent av tiga fullständigt.

Buttert brumma de då och då för sig själva, liksom alla
hypokonder, och såsom koleriker vråla de, om något skulle
uppröra dem.

Även under parningstiden är orangutangen föga
talträngd; han tar utan många ord ut sin rätt men kan ej
heller då låta bli sitt brummande.

Något pratsammare äro orangutanghonorna, men efter
vad jag trott mig förstå, har det härvidlag rört sig mindre
om kärleksviskningar än om förebråelser över friarens
hänsynslösa tillvägagångssätt.

Med sitt barn talar orangutangmodern ofta; detta
erhåller då alltid förmaningar.

Även småaporna tala föga.

Annorlunda förhåller det sig med gibbonerna och
chimpanserna. Båda arterna äro mycket pratsamma och ha alltid
en hel del att säga. Ofta sitta de parvis mitt emot varandra
och föra hetsiga diskussioner. Här är det intressant att ge
akt på ljudens rikhaltighet.

Oförställd glädje visa chimpanserna med utskjutande
läppar och noga urskiljbara ljud. Även när de ge uttryck
åt sin vrede spetsa de munnen, men läpparnas ställning
är då en helt annan, och tonerna övergå nu från ett dovt
mummel till ett gällt skrik.

Jag talar här hela tiden om sådana djur, som jag
iakttagit i frihet utan att själv hava observerats av dem.

I fångenskapen ändra aporna, och särskilt då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 21:46:26 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/storvilt/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free