Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Tigerjakt och -fångst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föredra att befordra djuret till de sälla jaktmarkerna med
krut och bly, ty varje fångat djur är för dem förlorat.
Det kan icke förnekas, att även jakten i viss bemärkelse
har sitt berättigande.
Vilka svårigheter djurfångaren har att övervinna,
därom kan icke ens den jägare göra sig en föreställning,
vilken är på jakt efter samma villebråd. Han omger sig med
en nimbus, värdig en hjälte, som på sina jakter efter stora
rovdjur svävar i ständig livsfara och utför oerhörda dåd.
Otvivelaktigt har jakten i urskogen även för jägaren, och
då i all synnerhet för den temperamentsfulle, oförsiktige
nybörjaren, sina faror, men den gamle erfarne jägaren råkar
sällan ut för någon annan fara än ett angrepp av
malariabesten. Visserligen äro inte jägarna alltid målsäkra
skyttar, och då kan det bli farligt nog för dem. Men det finns
ännu värre saker: kolera, svartvattenfeber (melanuri)
tyfus och pest.
Malarian — ”malaria tropica”, en bland de europeiska
läkarna mycket omstridd sjukdom — är den mest
efterhängsna av alla tropiska sjukdomar. Såsom det torde vara
allmänt känt överföres malarian genom insekter, särskilt
moskiter, varemot t. o. m. finmaskiga nät endast utgöra
ett obetydligt skydd.
Dessa plågoandar veta att på ett mycket raffinerat sätt
utnyttja de allra minsta och mest fördolda öppningar, och
den ene meddelar surrande till den andre, hur offret bör nås.
Om man nödgas tillbringa kvälls- och nattimmarna i fria
luften, då begynna snart blodsugarnas orgier.
Det är lätt att få malaria men mycket svårt att bli av
med den.
Ännu under världskriget plågades jag av den, och våra
vetgiriga militärläkare bådo mig ofta att få ta blodprov av
mig i och för sina undersöknings- och experimentändamål.
Mindre farlig är koleran — om man överlever den. Jag
hade den blott en enda gång. Lyckligtvis befann jag mig
då i närheten av Lahore, och läkarna där räddade livet
på mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
