Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Tigerjakt och -fångst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna machán, som för det mesta anordnas i trädets
krona, erbjuder fri utsikt över den plats, där åteln ligger.
Endast i yttersta undantagsfall uppsöker jägaren denna
ort om dagen, då han nämligen noga vet, var han har att
finna sitt kvällsmål.
Före mörkrets inbrott intager jägaren den mången gång
långt ifrån bekväma sittplatsen i sin machan och väntar
där, tills tigern kommer.
För det mesta tillkännager den jättelika besten redan på
långt håll sin ankomst genom sitt rytande, som kommer
allt liv i urskog och djungel att stelna till av fasa. Tigerns
rytande är för varje människoöra ett ohyggligt
uppskakande av hela atmosfären, varvid hon aldrig kan vänja sig.
Jag har träffat gamla jägare, som ärligt medgivit, att de
rycka till av förskräckelse, varje gång tigern låter höra
sitt varningsrop. Själv kunde jag aldrig värja mig för en
känsla av kuslighet, när detta vilddjurs stämma trängde in
1 mitt öra. Hur egendomligt det än må låta, medger dock
varje kännare och var och en som hört tigern i djungeln,
att detta konungsliga djur aldrig låter höra sitt
fruktansvärda rytande, när det befinner sig i fångenskap. Det är
som om den visste, att dess rop bakom burens galler
förlorat sin skräckinjagande förmåga. Jämmerligt i
förhållande till lungornas kraft är dess vredgade tjut bakom
järngallret.
I sin machán sitter jägaren och låter tålmodigt hela sin
kropp sönderstickas av de små pestspridarna — moskiterna.
Även om spår av liv överallt nyss märktes, om några apor
grälade eller en fågel ännu inte hunnit somna, så härskar
dock efter tigerns rop fullkomlig dödstystnad.
Åter ryter tigern, men den är fortfarande långt ifrån sitt
byte. Jägaren har både öga och öra på helspänn. Om han
hittills icke brytt sig om lockbetet, så låter han nu i stället
sina blickar ivrigt häftas vid det och spejar emellanåt
omkring sig för att inte gå miste om det ögonblick, då
djungelns konung närmar sig bytet för att i lugn och ro intaga
sin måltid. Tigern vet, att dess varningsrop har skrämt bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
