- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
88

(1932) [MARC] Author: Joseph Delmont - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Pantern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och slog till honom ordentligt med den brinnande ändan
av vedträt. Som en blixt vände sig djuret mot mig, och
innan jag hann ge det ännu ett slag, rusade det på mig
och kastade omkull mig. Det hade borrat in klorna i
axlarna och bröstet på mig. Där jag nu låg på rygg, kände jag
panterns heta andedräkt och försökte skydda mitt ansikte.

Fastän Prinz hade svåra sår, huden hängde i trasor om
ryggen på honom och han blödde starkt, borrade han dock
sina tänder djupt in i angriparens tass. Även den lilla
foxterriern bet sig fast i panterns päls.

Jag kände ett våldsamt raseri inom mig och glömde
därför bort mina plågor. Det lyckades mig att lägga händerna
om djurets hals, och nu började en kamp på liv och död.
Jag märkte, hur blodet strömmade utför ryggen och bröstet
på mig, men jag gav inte vika. Allt fastare och fastare
kramade jag ihop fingrarna, och hundarna släppte inte sitt
tag. Jag såg röda ringar dansa för ögonen och var rädd att
jag skulle förlora sansen. Då lossades med ens klornas
grepp, med all min kraft kastade jag mig om så att jag kom
att ligga ovanpå pantern och släppte sedan ej taget, förrän
den ej längre rörde på sig.

Det var svårt att slita bort hundarna, som betedde sig
som galningar, från det döda djuret. Jag hämtade ett rep,
som jag lade om bestens hals och band fast den andra
ändan vid ett träd.

Sen sprang jag med Prinz ned till floden men tänkte inte
på krokodilerna. Som tur var fanns det inga av dessa
människoätare där. Sedan jag hade tvättat mina och hundens
sår rena, gick jag på sviktande ben tillbaka till lägret.”

Naturligtvis berättade icke Beni på detta flytande sätt,
men han ljög i alla fall icke. Såren efter klorna på hans och
den duktiga hundens kropp voro bevis nog för den
ohyggliga kampen.

Det dröjde flera veckor, innan den djärve indiern fått
sina djupa sår läkta. Prinz var redan efter tio dagar åter
på sin post, och Beni fick tre fyra gånger om dagen en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 21:46:26 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/storvilt/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free