Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Adoptivbarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sällan tar en djurmoder frivilligt upp ungar av ett annat
släkte som sina egna barn.
Elefantmoderns kärlek till sina barn har ofta beskrivits
— må så vara att det ej alltid skett på ett sanningsenligt
sätt. Dock har man aldrig hört talas om att dessa
omtänksamma, kärleksfulla jättemödrar, som svänga av och an
med sin snabel, frivilligt adopterat främmande djur i
vildmarken, trätt i en annan moders ställe eller t. o. m. diat dem.
Likväl har det dock blivit mig förunnat att med egna
ögon iakttaga detta måhända fullständigt enastående
förhållande.
Bakom oss hade vi en mängd ansträngande marschdagar,
som hade tagit åtskilligt på mina och mina svarta
medhjälpares krafter. Vi hade genomkorsat Athi-stäppen och
råkat in i torrperioden, som detta år inträdde mycket
tidigare än vanligt, samt voro tvungna att flera dagar i sträck
under de ohyggligaste törstkval vandra utan vatten genom
törnfyllda snår och skogar, där det inte fanns några vägar,
och där de långa, otäcka törnena sleto sönder oss ordentligt.
Under nio förskräckliga dagar hade vi endast en gång
påträffat ett vattenhål, innehållande illaluktande, slemmigt
vatten, som inte ens ville rinna genom filtren och bibehöll
sin avskyvärda lukt, även sedan vi kokat det.
Törst, törst!
Den som inte upplevat törstens kval under tropikernas
hetta, kan aldrig göra sig en föreställning om den plåga
kroppen då får genomgå. Ängslan för och vissheten om att
inte kunna få en enda klunk vatten skärper törstkänslan
tusenfalt, driver människan till raseri och slutar 1 ett
apatiskt tillstånd, som omtöcknar förståndet och gör, att man
längtar efter döden.
Redan i ett tempererat klimat är törstkänslan ingalunda
något angenämt.
Jag hade en gång upplevat de mest fruktansvärda
törstkval i Gobi-öknen. I elva dagar voro vi utan vatten, elva,
elva långa dagar; varje dag tjugofyra timmar lång, varje
timme sextio minuter och varje minut sextio sekunder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
