Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Sällsynta djur desas gömställen och de feberdunster som skydda dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
kom ut till tropikerna, acklimatiserade sig min kropp lättare
och blev därigenom mera motståndskraftig.
Förutom en del nervfrestande färder över Alaskas och
Sibiriens isvidder och en nästan ettårig expedition till Elds-
landet kommo för mig huvudsakligen tropikerna, de exo-
tiska länderna, i fråga.
Jag blev aldrig herre över febern, men de mest olika slag
av febrar, mot vilka min kropp måste hålla stånd, slösade
dock förgäves sina baciller på min lekamen. Kolera och
svartvattenfeber bröto ned mig, men varje gång kom jag
åter på benen. Trognast var malarian. Den överträffade i
fråga om sin trohet varje kvinna, som jag under min flac-
kande tillvaro lärt känna. Under tre decennier bevisade hon
mig sin tillgivenhet och lämnade mig först på allvar 1925,
sedan hon dock före avskedets stund skakat upp mig or-
dentligt och låtit mig förstå, att jag för evigt skulle minnas
henne.
Jättestarka män såg jag komma till tropikerna, och när
jag efter några år — ibland även efter ännu kortare tid —
åter träffade dem, hade de förvandlats till människoruiner.
De vackra, högresta Scotch Highlanders, ett härligt folk,
gingo under i tusental i tropikerna.
Ofta såg jag i indiska och andra tropiska hamnstäder,
hur dessa män anlände med lastångare. Det var en oför-
gätlig bild att se de välväxta soldaterna med sin strama håll-
ning marschera genom gatorna. Stannade de för en längre
tid kvar vid kusten eller transporterades till garnisonerna
bland bergen, hade de lättare för att vänja sig vid klimatet,
men ve dem om de måste förflyttas till något febercentrum.
Det farliga giftet alkohol, som man i form av whisky och
gin förtärde i stora mängder för att fördriva tiden, för-
störde organismen och banade vägen för alla feberbakterier.
Hur sågo inte dessa män ut, när jag åter träffade dem
på de stora sjukhusen i bergstrakterna och på kurorterna i
Indien! Hopskrumpna voro de, ur de djupa ögonhålorna
blickade döden, och endast ett fåtal av dem lyckades åter-
vinna hälsan. Till större delen förblevo de människovrak
17 — 20 års storviltfångst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
