Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Vildmarkens djur såsom läkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
föda, tills de kräkts för att sedan fortsätta med sitt fros-
seri. Vidare har jag hos schabrakhyenan iakttagit, att den
hastigt slukat den ena stora biten efter den andra och se-
dan sprungit bort till något gömställe, varifrån den strax
återkommit, trängt undan de stora fåglarna, som under
tiden slagit sig ned på den döda kroppen, och sedan på
nytt börjat att ivrigt sluka mera.
När magen inte kunde ta emot mer, kröp det glupska
djuret bort till det ställe, där den redan uppkastade födan
låg, lade sig bredvid den och insomnade. Några timmar
därefter vaknade hyenan och tog nu itu med den en gång
uppkastade maten.
Domesticerade djur, som sedan årtusenden varit vana
vid att mottaga sin föda av människan, äta ofta omåttligt
glupskt, men skulden därtill ligger hos människan, som ger
dem för mycket av det goda.
Favoritdjur, hundar, kattor, fåglar, ja t. o. m. hästar,
bli ofta övergödda och trakteras dessutom med sådana läc-
kerheter, som de ej tåla vid.
Endast få människor känna till att de i vildmarken le-
vande djuren emellanåt angripas av sjukdomar.
Även djuren kunna nämligen bli sjuka, ehuru orsakerna
då äro av annat slag än hos människan.
Djuren äro härdade, och man skulle därför tro, att de
inte kunde råka ut för förkylningar eller på annat sätt på-
verkas av naturen. Detta stämmer dock icke alltid.
Ovanliga, alltför låga temperaturer gå hårt åt djuren
redan i de tempererade regionerna, och då ger dem inte
ens den vinterdräkt, som de börja sätta på sig redan under
sensommaren, tillräckligt skydd. Om djuren inte alldeles
duka under på grund av en ytterst sträng köld, kan man
dock under den följande våren få se mången utmärglad
varelse.
Denna omständighet beror inte alltid på bristande till-
gång på föda, ty även i sådana skogar, där under de svåra
tiderna födoämnen lagts ut av vårdare och jägare kan
man få se utmärglade exemplar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
