Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Vildmarkens djur såsom läkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
den hos vissa trädslag tjänstgöra som vattenbehållare.
Morgondaggen och regnvattnet låta dem sällan förtorka.
Innan natten plötsligt bröt in, voro åtta fällor fastgjorda
i träden och ytterst omsorgsfullt övertäckta med grenar och
blad.
Såsom lockbete använde jag duriannöten, som är en
läckerbit för orangutangerna. Själv kunde jag aldrig få nog
av denna kostliga frukt — vars smak egendomligt nog är
olika hos varje exemplar. Över trettio mil måste denna
durian transporteras till ort och ställe.
I intet annat land har jag påträffat ett fruktslag, som
haft en sådan mångsidighet.
Inte nog med att den är så olikartad i fråga om smaken;
även lukten varierar på hundra olika sätt.
"Jag har ätit durian, som haft den ljuvaste fruktsmak och
märkvärdigt nog luktat som nejlikor och reseda, och även
sådan som smakat kött eller luktat som gammal ost och lök.
Här har naturen i ett enda slags frukt samlat en sådan
mångskiftande omväxling, att man vore benägen tro, att en
raffinerad kock haft sin hand med i spelet.
Sällsamt är det även, att ett enda durianträd kan bära
frukter, som både smaka och lukta olika, medan ett annat
enbart har sådana som äro varandra lika.
Det är mycket beklagligt, att duriannöten inte håller sig
länge utan hastigt ruttnar. Den låter sig inte heller konser-
veras, och därför har det endast blivit de människor för-’
unnat att smaka denna härliga frukt, som rest 1 det land,
där den växer.
Duriannöten är det bästa orangutangerna kunna få att
äta, särskilt de skarpt doftande frukterna.
På en machån, fem meter över den sumpiga marken, satt
jag och väntade på att fällornas luckor skulle smälla igen.
Natten var ljus, och från den plats där jag satt, vilken be-
fann sig femtio meter från skogsbrynet, kunde jag, sedan
ögonen hunnit vänja sig vid halvmörkret, skåda ut över
trakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
