Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logeraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rånare, uslingar af alla yrken och slag — att intet förtiga
gatslinkorna... Nå, är det inte skilnad nu på anständigt
folk och de der klasserna?
“Gudbevars, Anton, hvad du har för talgåfvor — jag
kan just inte undra på att menniskor så gerna vill höra på
dig. Men sanningen blir ändå, att om du hade mindre
godt af mun, behöfde en inte hålla till i bostäder, der en
får ha hvem som helst till granne... På den tiden vi lefde
som riktiga menniskor och hade en vacker kammare tre
trappor opp i stan och du bjöd mig till operan på fjerde
raden, tyckte jag alltid att det var så stor synd om dem,
som hade arbete bakom kulisserna och som ingenting fick
se, fast de va’ så nära. Nu tycker jag att vi ha det på
samma sätt, och vi komma allt längre och längre bakför
— det är grufligt hårdt, när jag kunde ha blifvit riktig fru,
om du fortfarit att vara gesäll, i stället för att nu ha
sjunkit ända ned till en stackars skoflickare vid Träsket.“
“Min själ och gud, Mina, blir inte du rättnu så slängd
i talkonsten som jag sjelf... Ge mig nu en vattensqvätt,
så att jag får dra skägget af mig på Herrans dag...
Liknelsen var inte illa — du kan bara i stället för operan
anse hela Stockholm som teatern och malmarne med de
stora husen som kulisser. Men hvad gör det, om vi bo
bakom dem igen... det gör bättre folk än vi; och du kan
dessutom tro en, som förstår det, Mina, att det rullar mer
än ett hjul på bakgatorna, som en hör bullret af inne i
storverlden. Och se’n är en sak att märka, att om du bodde
i samma hus med de förnäma på förnämaste gatan, så
stannade du ändå bakom kulisserna — för det är inte platsen
som gör det långa afståndet: det är de fördömda skrankorna
dem ingen ser med ögonen; men de ramla väl en gång de
också, om inte förr så på domedag, det kan du trösta dig
med... Och nu, i fall du vill göra så pass rum som
möjligt för gästen vår — du kan hyra madam Styrbergs
tältsäng, som blef ledig i förra veckan, när syster hennes dog
— så svär jag dig, Mina du, så sant jag vill heta hederlig
man, att du skall få gå på operan, notabene på femte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
