Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logeraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som litar på någon annan än sig sjelf. Hade hon betett
sig klokare, skulle herrn nog setat sin egen urmakare nu.“
“Det sista vill jag icke motsäga. Jag hade ingen håg
till yrket, men för min mors bergning på gamla dagar skulle
nog ohågen öfvervunnits. Annars — om jag här får vara
uppriktig — gör mig ingen mer ondt än den, som säger
något bittert ord om min mor. Stackars kära mamma, hon
klandrade sig sjelf allra bittrast. Men nu var det för sent,
och ingen vet, innan man frestat det, hvad det är att vara
liksom uppsväljd i en stor stad sådan som Stockholm.“
“Han må säga det, herr Alm! Om inte jag sjelf...
men hvad tjenar det till att tala om den snön, som föll i
fjol... Nå, hur gick det med mostern?"
Vid denna fråga blef den stackars ynglingen lika blek
som han blifvit röd, då frågan var om modern. “Moster
— åh, hon gjorde oss mycket illa, som först med fagert
förledande prat lockade oss hit, der vi skulle lefva liksom
en slägt, och sedan... sedan ...“
... “gaf er på båten, kan jag tänka? Jo, sådan
gemenhet hör verlden till. Tala fritt ut — småfolk emellan
behöfs ingen förställning, fast vi också gubevars kan ha vårt
för oss, när sådant är nödigt.“
“Jo, moster hade under det året, som åtgick för att ställa
våra saker i ordning, innan vi kunde komma från Halland
och hit, blifvit bekant med en man, som intalat henne att
ta sig ett nykterhetsvärdshus. Sedan blef han, förstås, värd
på stället, moster gjorde honom testamente och gifte sig
med honom på gamla dagar. Ingendera af dem ville veta
af oss som påhäng.“
“Hvarför gick inte herrn då tillbaka igen i urmakeriet?“
“Jag hade hemma gått igenom tre skolklasser och
ritat något också. Derföre ville jag arbeta mig fram på en
annan väg, som mera låg åt min lust. Jag blef elev vid
målarakademien, fick goda vitsord och arbetade der i två
år — men, herre Gud, fattigdomen tog till, och sjukdomen
följde i hälarne. Det lilla vi fört med oss var längesedan
förtärdt; och då min mor under de två nästföljande åren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
