Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logeraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Åh, ibland såg hon på mina ritningar och skärningar,
och jag fick gå in och titta på hennes arbeten. Sedan
pysslade jag litet om hennes syster, liksom hon om min mor,
då vi den ene eller andre af oss nödgades gå ut för att
försälja våra småsaker.“
“Vänta då... Sofie Lund..... jo, nu har jag det. Bor
hon inte vid Tre-backar-lång och föder hon sig inte med
att göra pappersblommor, dockor och julbockar? Jag var
en gång hemma hos henne med ett par skor, som Anton
hade gjort — det är något till flicka det!“
“Numera träffar jag henne nästan aldrig.“
“Hvarför det, när ni va’ goda vänner?“
“Åh, den vänskapen kunde icke vara något vidare för
henne. Hon bor ensam med systern i eget rum, nätt och
vackert, medan jag... nå, en har det som en har det“ ...
han for med handen långsamt öfver den tankfulla pannan
... “Sedan min mor dog och jag flyttade och Sofie
flyttade bortåt Tyskbagarbergen, har jag icke besökt henne
mer än två gånger i sommar... Hon har friare nu.“
“Stackare, jag förstår honom! Men jag tror inte att
han dömer henne rätt ... Hu då, så kallt här har
blifvit... Jag skall lägga på några stickor till, att det lyser
opp — ljusena ä’ grufligt dyra — så kan herrn visa mig
rariteterna i väskan..... Jesses, der håller ju pojken på att
stjelpa sig ur klädkorgen ner i asksmörjan — aldrig såg
jag när han steg opp... hade brödkanten blifvit slut, Svante
lille? Var så god, herr Alm, och lägg han på elden? Jag
skall skjuta bort både klädkorgen och pilten.“
“Jag kan hjelpa herrn — kan jag inte det, mamma?“
ropade ifrigt unge Ferdinand, som trampat sina fötter trötta
under väntan att samspråket skulle taga slut. “Och jag
skall vara så fasligt snäll, mamma, om jag också får se på“ ...
En stund senare sutto värdinnan och gästen förtroligt
vid spiselden, och gossen stod med hufvudet framsträckt
mellan begges stolar, gapande med gränslös förvåning på
de undersamma saker, som logeraren framtog en i sänder.
De flesta af dessa små arbeten voro artistiskt och fint
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
